Värre än vanligt…

Gamla idrottsplatser

_MG_6541 B

Jag rör mig ofta i vad som brukar kallas för avfolkningsbygd och oftast är kameran med. Att uteslutande fotografera landskap är jag dock lite skeptisk mot – det blir ofta platt och trist. Intressant blir det först när det finns något mer än bara vacker natur i bilden, något som tillför bilden något. Än mer intressant blir det när man hittar något och för en sådan som jag får det gärna vara bortglömt, övergivet eller förfallet. Då går min fantasi igång direkt.

Idrottsintresserad är något av det sista jag är, men jag har inte kunnat undgå att lägga märke till att idrottsplatser i olika skick finns det gott om i vårt avlånga land. I avfolkningsbygderna brukar de vara i minst sagt varierande skick. Några används bevisligen fortfarande och hålls därför i skick. Andra används delvis; fotbollsplanen kan fortfarande underhållas medan spåren av andra aktiviteter har lämnats åt tidens tands obönhörliga gnagande. Så finns det en del som tiden gått ifrån och det organiserade användandet har upphört för länge sedan.

_MG_6539 B

Den här idrottsplatsen fann jag i Yxsjöberg. Här kan den som vill fortfarande öva vissa färdigheter i basket, men förmodligen inte så mycket mer. Första bilden skvallrar om att planen används som tennisbana emellanåt, men man kanske kommer sanning närmare om man säger att den har använts som sådan.

Det intressanta med en gammal idrottsplats i varierande stadier av förfall är inte förfallet i sig. Jag är ju som jag är, så jag ser en tid när livet däromkring var ett annat, en tid när det fanns liv och framtid där. Vad jag också ser och inser är alla timmar av ideellt arbete med att hålla anläggningen i skick. Sköta omgivningarna på sommaren, spola och sköta isen på vintern, fixa belysning, omklädningsrum där sådana fanns, åskådarplatser, ordna med bokningar, leda träning, organisera turneringar, dra in pengar till verksamheten på olika sätt och tusen och åter tusen andra oavlönade sysslor som hörde till.

_MG_6544 B

Sverige är ett föreningsintensivt land och många idrottsföreningar har bildats genom åren. Ett antal har säkert också fått läggas ned på grund av tidernas förändring. Exakt hur det är idag har jag inte kollat, men för sådär tjugo år sedan fanns det fortfarande särskilda små undantag och lättnader för idrottsföreningar i lagstiftningen och man hade säkert alla dessa små idrottsföreningar i åtanke när de besluten togs. Andra föreningar, hur behjärtansvärda eller nyttiga deras ändamål än var, kunde känna sig blåsta.

_MG_6550 B

Nu tar mossan över många av de gamla idrottsplatserna här och var i landet. Som synes är asfalt inte alls så steril som man tror. Naturen kan uppenbarligen alltid ta tillbaka vad den lånat ut till människan och vi kan här och var finna spår av vad människan en gång haft för sig och gjort innan lånetiden var till ända.

Fotografen i mig ser förstås forna tiders bilder från tävlingar som hållits där, kanske en och annan hamnade i en tidning med text i tidens anda. Samma land, men en annan tid och en annan anda. I min fantasi kan jag också se hur jag gör en kontrastfylld session med några nutida och högst levande idrottsintresserade på platsen, men det får nog fortsätta att vara en dröm, såvida inga anmäler sig frivilligt.

Annonser

2 svar

  1. Samma land men en annan tid. Jo nog är det så på landet och man undrar hur det ska se ut om 10 år. Finns det något kvar eller finns allt i utkanterna av storstäderna. Jag ska i alla fall tjura mig kvar till dödagar. Det kan du tro. Jag flytt int

    8 december 2015 kl. 11:24

  2. Skogsnuvan: Jag hade också tjurat mig kvar om jag bodde som du. 🙂

    9 december 2015 kl. 00:09

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s