Värre än vanligt…

Den förbaskade kreativiteten

_MG_7724 B

Ofta hör man ”kreativitet” omtalas och beskrivas som något alldeles enastående och om inte en gudomlig kraft så åtminstone en halvgudomlig sådan. Riktigt så är det inte, man måste kunna skilja äpplen och päron åt. Påhittighet och uppfinningsrikedom har förvisso ett inslag av kreativitet i sig, men riktigt samma sak är det inte.

Man kan vara kreativ på många olika sätt och jag tror att de allra flesta har en kreativ sida. Skillnaden mellan dem som anses vara kreativa och dem som inte har det som utmärkande drag ligger förmodligen i graden av användande av den kreativa sidan. De flesta använder sin kreativa sida till att lösa vardagens små förtretliga problem och förmodligen reflekterar de inte ens över att de kanske varit kreativa av sig. Förmodligen reflekterar inte så många andra heller över den sortens kreativitet.

Folk i reklambranschen anses till exempel vara mycket kreativa, men ofta tycker jag att den så kallade kreativiteten slår över i något annat. Kreativ på riktigt kan man förmodligen inte vara utan kunskap om det område man är kreativ inom. Tekniker är ofta kreativa i sina sätt att diskutera kring och lösa problem, men utan en grundläggande teknisk kunskap och erfarenhet blir det inte mycket bevänt med lösningarna.

Konstnärer är ju också kreativa personer, men utan kunskap om sin konst kan till exempel en musiker inte fungera som musiker, en författare kan inte skriva något värt att tryckas och läsas och en kock skulle inte komma på nya rätter om kunskapen om olika ingrediensers smaker och egenskaper inte fanns. Det kreativa är med andra ord en del av vardagslivet.

För egen del har jag insett och accepterat att det där med ord och bild är min grej. Med mina gjorda erfarenheters hjälp kan jag åstadkomma något i bildväg emellanåt, ibland får jag till något läsvärt här i bloggen. Det är mitt sätt att visa och berätta om saker. Är det inte fantastiskt? För mig är det inget speciellt med det, snarare något som fordrar ett visst mått av självkritik.

Kanske är man lite udda som kreativ person, vad vet jag. Jag fattar ju att jag ibland ser saker som andra inte ser dem, men det brukar lösa sig. Hursomhelst, jag bjuder på det i så fall. Att alltid se möjlighet till förbättringar här och var, att aldrig vara riktigt nöjd för allt kan göras bättre, att alltid få nya idéer och uppslag är snarare jobbigt än något fantastiskt enastående, oavsett hur fantastiskt enastående mina infall känns. Här kommer självkritiken in. Är det så fantastiskt och enastående egentligen? Det kanske bara är jag som tycker det. Jaha, där vaknade den pessimistiske tvivlaren i mig också. Även om så vore, hur ska jag få till den bilden och kommer folk att förstå den? Kommer texten att ge något till den som läser den?

Jag vet vad jag ser och vill förmedla, men därmed inte sagt att andra gör det. Sådant måste jag också ta med i beräkningen. Dessutom brukar en idé må bra av en dos eftertanke – tänk till, skala ned och förbättra är ett bra motto. Lik förbaskat undrar jag ibland om jag är riktigt klok. En normalt funtad människa borde väl åstadkomma något med det primära syftet att tjäna pengar på det; någon gång emellanåt kan något som inte är så kommersiellt få slinka igenom? Ofta kan jag börja något utifrån en utgångspunkt, men i slutänden visar det sig att något annat smög sig in under resans gång. Det finns alltid utrymme för överraskningar.

Ändå gillar jag det kreativa och att ständigt hitta nya områden för att uttrycka det. Ibland blir det mindre bra eller inte alls som man tänkt sig. De tillfällena ska man inte bara förtränga, det som upplevs som misslyckat är i själva verket en lektion i hur man ska göra nästa gång. Om det nu blir någon nästa gång vill säga. Det är inte alla som uppfattar det som en ännu en fantastisk chans att åstadkomma något. Kanske är man understundom lätt påfrestande för omgivningen också? Tog man självkritiken till hjälp här, skulle kanske inte så mycket åstadkommas av någon. Ett vettigt försök att balansera det hela är nog att rekommendera.

Kanske är det just så här det är att vara kreativ? Ibland strukturerat, snyggt och prydligt, ibland klart och tydligt, ibland inte fullt så klart och tydligt, ibland lätt rörigt och ibland lekande lätt, men ibland svårt att få till det man vill. Strunt samma – jag har kommit fram till att om det är så här jag är, så trivs jag bäst med att vara sådan!

 

 

Annonser

3 svar

  1. Maria

    Måste man vara riktigt klok då?
    Jag tycker att jag är väldigt kreativ, speciellt när det gäller att snabbt lösa små konkreta vardagsproblem. Den mer ”konstnärliga” kreativiteten handlar för mig om att fixa till mat. Då lever alla celler i kroppen upp.
    Jag tror oxå att de flesta människor är kreativa på något sätt, många är det kanske utan att ens inse det själva.
    Synd bara att så få av oss kan leva på det. Men å andra sidan – tur att vi kan uppleva det!

    12 december 2015 kl. 18:16

  2. Maria: Nej det måste man inte alls vara. Det är bara att inse och acceptera fakta – jag är ett hopplöst fall, men det gör inget så länge man kan uppleva kreativiteten! 🙂

    12 december 2015 kl. 19:25

  3. Maria

    Just så! Underbart 😊

    12 december 2015 kl. 19:26

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s