Värre än vanligt…

Minimalismen då?

_MG_7729 B

Jo tackar som frågar, den finns definitivt närvarande som en del av min kreativa sida. Från början endast en fråga om att göra det bästa av situationen; mycket av det i fotoprylväg som finns att köpa för överkomligt pris idag, fanns inte när jag var ung och föräldrahemmet fick man ju inte rumstera om i hursomhelst. Vad skulle man göra i det läget?

Förmodligen en omedveten handling, men jag accepterade fakta och försökte göra det bästa av saken, det vill säga jag anpassade mig efter de förutsättningar som fanns. Det har jag glädje av än idag. Enda nackdelen är att jag, i yngre upplaga, inbillade mig att jag alltid behövde omgivningens uppskattning. Det räckte inte med att jag gillade var jag åstadkommit. Lite svårt att åstadkomma i en värld utan Internet, Instagram, Facebook och allt annat vi har tillgång till idag. Därför blev det mest så att jag fotograferade för byrålådan.

Idag har vi otroliga möjligheter att sprida bilderna och det blir istället nästan som att det mesta drunknar i det ständiga flödet. Ej heller känner jag att behovet av att så att säga få godkänt – och helst bättre än så. Alla kan inte gilla alla bilder jag tar och alla kan inte gilla mina bilder för den delen. Enkla fakta att inse och acceptera.

Därför vaknar minimalisten i mig till emellanåt. Då behövs inte särskilt mycket för att jag ska se en möjlig bild. Som bilden i det här inlägget till exempel. En bra gjord minimalistisk bild kan vara otroligt snygg. Kanske är min minimalism även en produkt av det sjuttiotal jag var tonåring under? Då var det radikalt i Sverige med besked. Inom konst och kultur härskade en politisk inriktning, proggmusiken kom och en del valde att gå omkring klädda som vore de överlevande rester av forna tiders så kallade fattiglappar. Mycket av dokumentärfoto och dito film gjordes också med rådande politiska ideal i åtanke.

Förr all del, mycket av det som gjordes hade kvalitet och kunnande i botten. Om proggmusikens texter kan man tycka vad man vill, men jag kan fortfarande tycka att mycket av den musiken är bra. Sedan är jag av den bestämda uppfattningen att oavsett vad man tycker och tänker, ska man kunna hitta något man gillar inom konst och kultur. Enda undantaget skulle väl vara extremrörelser då. Först på åttiotalet svängde utvecklingen och då nästan åt andra hållet. Nåja, efter det magra och politiskt korrekta föregående årtiondet, kändes det befriande på något sätt.

Min minimalism övergav jag inte och jag tänker heller inte göra det, för fortfarande är det kul att försöka göra något fint med små förutsättningar och små medel. Däremellan kan jag ta mig friheter som att vara svulstig och slå på stora trumman när det passar mig och även upptäcka nya saker. Ju mer jag ser och lär mig, ju mer inser jag att det återstår att lära sig något om. Det är nog det som gör livet spännande och intressant!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s