Värre än vanligt…

Gå min egen väg

_MG_8557 B

Lätt kaotisk tillvaro för närvarande. I lägenheten håller man på att reparera efter en vattenskada för några veckor sedan, så där är dammigt och smutsigt. Möblerna står lite här och var där det råkade finnas plats för dem och i badrummet står en avfuktare och brummar. Tur att jag har ett hus också. Jag ville inte vara hemma i stan under ett veckoslut och sitta och lyssna på det där, så jag drog hit istället. Det bästa man kan göra är väl att se till att det blir torrt nog i taket för att bli av med så snart som möjligt och då passar det ju utmärkt att den får stå och brumma där utan att den stör mig.

Just nu sitter jag och surar för att det är så jäkla kallt. Det är visserligen vackert att titta ut genom fönstret, men sedan är det stopp. Byggdammet i kombination med förmodat mögel efter vattenskadan har givetvis fått min hals att kännas som hade jag en rasp nedstoppad i den och näsan rinner. Var gång det inträffar brukar det ta tid att bli av med vad alla tror är snuva och nu rådande väderlek gör inte saken bättre. Blä!

Har tänkt tankar för kommande möjliga fotograferingar. Om det blir möjligt eller ens av är en annan femma, men det är roligt att fundera på att jobba med olika tekniker som kanske inte används så ofta längre. Konstaterar att jag är nog inte riktigt hundra som engagerar mig i sådana saker och tankar, men det struntar jag i. Jag är som jag är och trivs med det.

Vissa insikter har jag också kommit till. Har man hus, vilket jag har, är det nog ingen smart idé att försöka spara en massa pengar till livet som pensionär. Betydligt smartare är sannolikt att investera pengarna i underhåll av huset istället. Räknade mellan tummen och pekfingret och konstaterade att jag får nog ut lika mycket pengar som jag skulle kunnat spara ihop till när den dagen kommer. Således inte nog med att jag inte är riktigt hundra, jag är vrång också, men jag trivs i mitt hus och jag älskar Kopparbergstrakten så jag får stå mitt kast och ta itu med domedagen när den kommer.

Dagens slutsats: Jag är förmodligen inte som andra, jag är sannolikt mest som jag är!

 

Annonser

6 svar

  1. Det är väl en mänsklig rättighet. Att få vara som man är alltså. Vrång kan man väl vara lite till mans eller kvinns eller hur. Jag vet för jag är tjurig och vrång och det är tur annars skulle jag ha gett upp med att bo här för länge sedan.

    17 januari 2016 kl. 09:40

  2. Maria

    Jag har en bloggkompis vars dotter säger ”är man inte sig själv så är man ingenting alls”. Det tycker jag är en bra sammanfattning!

    17 januari 2016 kl. 09:42

  3. Skogsnuvan: Jo, jag börjar tycka att det är så. 🙂

    17 januari 2016 kl. 09:45

  4. Maria: Så sant som det är sagt. Å andra sidan har jag nog varit mig själv i rätt många sammanhang.

    17 januari 2016 kl. 09:46

  5. Maria

    Jag tror att det är sånt som kommer med ålderna, att man bara vill vara sig själv och så länge man inte är mördare eller pedofil (för att ta några få extrema exempel) så tycker jag att man ska fortsätta med det även om man kanske inte passar in i mallen. Och att dessutom inse att man är bra som man är!

    17 januari 2016 kl. 09:48

  6. Maria: Ja precis! Man accepterar sig själv som man är och trivs med det, för livet blir så mycket lättare om man inte ska hålla på att ändra på sig för att passa i det ena eller andra sammanhanget eller hur den ena eller den andra tycker att man ska vara för att bli accepterad.

    17 januari 2016 kl. 10:08

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s