Värre än vanligt…

Matpaket

Rubriken associerar förmodligen till sådant WHO och andra organisationer brukar skicka till nödlidande, men så är det inte riktigt i mitt fall, även om det kanske inte var världens smartaste idé att beställa mat när man haft bilen på service, elräkningen kommit plus en massa annat. I mitt fall betyder matpaket delikatesser från Italien.

Jag köper ibland italienska specialiteter av god kvalitet från en firma i Italien. De har både en pesto som är jättegod och inlagda oliver som smakar oliver och inte något annat trist och konstigt. Med andra ord var jag fast efter första sändningen. Det hela började i somras när telefonen ringde och en engelsktalande kvinna frågade om jag var jag. Sedan jag svarat jakande på hennes fråga, presenterade hon sig och sitt ärende; hon jobbade på ett företag som sålde italienska matvaror och föreslog en samling produkter de valt ut bara för mig.

Nja, jag förstod nog att det var en sorts startpaket, men jag tyckte det lät så gott och intressant att jag bestämde mig för att köpa. Några dagar senare kom paketet med DHL. Olika sorters pasta, pesto och någon annan sås, olivolja och balsamvinäger och något annat smått och gott plockades upp ur kartongen. Nu tog en period av små experiment vid.

I början följde jag rekommendationerna noga och bjöd min mamma på middag bestående av linguine (nästan som spaghetti, men plattare) med pesto och två olika sorters italienska lufttorkade skinkor – de senare köpta i min Ica-butik. Jag fick godkänt. Sedan har jag börjat experimentera lite mer, så en dag blev det Gustafsskinka, en skinka från Dalarna med sälta och röksmak, med penne rigate och tomat- och basilikasås och det var inte alls dumt med en sådan svensk-italiensk måltid. Något säger mig dock att en eller annan italienare skulle halvt om halvt få hjärtslag i pur förskräckelse över den hädiska blandningen.

Nu känner jag mig glad för att återigen ha goda oliver och god pesto hemma, samt möjligheten att då och då knapra i mig en biscotti eller två. Härom veckan var jag verkligen i farten och gjorde tomatsås. Medan den stod på spisen behandlade jag några kycklingfiléer med pesto och lindade in dem i prosciutto (parmaskinka hade kanske varit ännu godare). Som kronan på verket lade jag in dem i smördeg och så fick härligheten åka in i ugnen. Pasta till, naturligtvis.

En dåres försvarstal, det vill säga mitt, är att italiensk mat är rätt enkel, men väldigt smakrik och nyttig därtill. Smör och grädde, som används flitigt i svensk mat, förekommer inte. Därmed inte sagt att jag inte uppskattar gräddsås och annat gott ur det svenska köket, men för tillfället är jag väldigt förtjust i de rena, enkla smakerna i kombination med varandra. Kanske låter jag den italienska maten försvenskas undan för undan, eller så blir det tvärtom. Vi får se varthän det bär. Att då och då kunna experimentera i köket är en trevlig avkoppling.

 

Annonser

4 svar

  1. Maria

    Det är kreativt och avkopplande på samma gång!

    3 februari 2016 kl. 22:08

  2. Maria: Definitivt!

    4 februari 2016 kl. 06:46

  3. Å men du, nu skulle jag varit där och smaskat med dig. Jag som älskar italiensk mat och jag tycker att det är bra att du unnat dig det. Det har du sannerligen gjort rätt för du som jobbar och står i hela tiden. Det var länge sedan jag smakade någon riktig italiensk mat och det är så gott gott gott

    4 februari 2016 kl. 08:59

  4. Skogsnuvan: Det hade varit trevligt. Enkelt, eller åtminstone inte särskilt tillkrånglat, och väldigt gott på samma gång tycker jag att man kan sammanfatta det italienska köket.

    20 februari 2016 kl. 12:22

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s