Värre än vanligt…

Frid i sinnet

_mg_4050-b

Alla är vi olika, men några likheter inbillar jag mig också att vi har. Behovet av att ladda upp batterierna igen så vi orkar lite till. Uppladdningen kan se ut på olika sätt och för mig är det en promenad i naturen som ger störst effekt. I mitt fall räcker det inte med att sticka till första bästa närbelägna grönområde, även om det har sin verkan. Bäst effekt nås i den tystnad som bara finns ute på landsbygden.

I lördags tog jag bilen och gav mig iväg på utflykt. Den här gången styrde jag kosan mot Södermanland där tio av barndomens somrar tillbringades. Någon nostalgitripp var det inte tal om och några spöken från svunna tider var jag inte intresserad av att se. Jag ville bara njuta av tillvarons tystnad, men vad var det som gav mig den impulsen?

Det började  tidigare i veckan när jag åkte tunnelbana. Utöver de ljud som uppstår naturligt i tunnelbanan var det mest tut, ring och pling för hela slanten. Så gott som alla satt med sina mobiltelefoner och jag får nog erkänna att det skrämde mig att se hur beroende folk tycks ha blivit av dessa tingestar. Eftersom jag trivs bäst med att vara tvärtemot får min mobil så gott som alltid ligga i fickan. Jag kan även erkänna att jag inte alltid tar med den när jag ska gå ut. Jag vill ofta vara närvarande i ”här och nu” och det tycker jag inte att jag är om jag surfar eller spelar spel eller vad sjutton de nu gör. Musik tycker jag om att lyssna på, men då vill jag ha möjlighet att lyssna ordentligt och upptäcka den musik som spelas.

Rätt vad det är hör jag ett instrument eller en stämma jag inte hört tidigare och sådana upptäckter roar och intresserar mig. Sådana upptäckter känns mindre troliga att göra om musiken spelas som ett nervöst tidsfördriv. Klart att musikerna och/eller artisterna vet hur jag lyssnar eller inte lyssnar på resultatet av deras ansträngningar i inspelningsstudion, men för mig känns det som att jag respekterar dem mer om jag lyssnar uppmärksamt och är närvarande i lyssnandet. Kanske är man sådan om man har en släng av konstnär i sig?

Jag stannade bilen på några lämpliga ställen och gick ut med kameran i beredskap på en kortare promenad där bekanta vyer och syner återsågs medan jag lyssnade på den tystnad som bröts av vindens diskreta sus i trädens kronor och en och annan bil. Doft av fuktig jord i näsan och lite fotografisk inspiration då och då. Mycket mer än så behöver jag inte. Skulle aldrig falla mig in att plocka upp mobilen för att kolla e-posten eller Facebook; det får vänta tills det är rätt tillfälle för sådant. Det kanske är något fel på mig som varken förstår behovet, än mindre fastnat för den flugan. Jag har visserligen en smartphone, men funderar på varför. Jag var nyfiken, men inser nu att det inte är något för mig. Här och nu – klick så var en bild tagen, inte med mobilkameran utan med systemkameran. Redigera bilden när jag kommit hem. Att saker måste få ta tid har livet lärt mig.

Så håller utflykten på i några timmar, jag varvar ned och hämtar kraft av allt det vackra jag ger mig tillfälle och möjlighet att uppleva. Funderar på några framtida fotoprojekt. Jag har inte tid eller lust att vara sjuk längre, det finns så mycket jag vill göra. Vill åka upp till Norrland, flera vändor, för att dokumentera och beskriva med kameran. Håller på att försöka studera och lära så mycket som möjligt. Vill inte titta på företeelsen ”glesbygd”, istället vill jag skildra livet där, visa hur människorna lever och har det, vilka historier de har att berätta och så vidare. Storhetsvansinne? Kanske, men jag vill göra ett försök, för det känns viktigt för mig. Skulle jag även råka besöka platser där ingen mobiltäckning finns ser jag det som en bonus!

Annonser

5 svar

  1. Maria

    Det låter ju fantastiskt att åka upp till Norrland. Det är ju stort så du lär ha att göra ett tag 🙂

    11 oktober 2016 kl. 07:55

  2. Maria: Jag lär nog inte hinna med allt, så jag nöjer mig med den bit jag hinner med. 😉

    11 oktober 2016 kl. 09:46

  3. Det behövs en sådan som du som kan ta bilder och berätta hur det verkligen är här uppe på gott och ont. Bilden på allén gillar jag. Jag tycker mycket om alléer men här uppe finns det inte många. Idag önskar jag att jag hade en bra kamera som kunde fotografera mina älsklingfåglar sidensvansen. Massor av dom överallt. Jag är då inte beroende av mobilen men mina bröder sitter med näsan i den hela tiden och visst blir man lite irriterad. Jag har min mest för att jag ska kunna ringa om jag skadar mig i skogen eller kör i diket med bilen.

    11 oktober 2016 kl. 10:13

  4. Vacker och vilsam bild! Och så känner jag igen mig själv i ditt ”Eftersom jag trivs bäst med att vara tvärtemot…”. Så där är jag också, och jag sitter inte fördjupad i mobilen på t-banan. Har istället oftast en bok att läsa om jag ska nån lite längre bit. Trevligt att du är sugen på att åka till Norrland och fotografera och dokumentera. Lycka till med det. Mitt hjärta klappar lite extra för Norrland… Fast dom som kommer riktigt långt norrifrån räknar kanske inte mig som riktig norrlänning – född i Sollefteå och uppvuxen i Söderhamn. Nåja, hjärtat klappar ändå för denna stora del av landet.

    11 oktober 2016 kl. 15:45

  5. Jag har mobilen i fickan för att den är min klocka och min gps – uselt lokalsinne som jag har… 🙂

    13 oktober 2016 kl. 16:11

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s