Värre än vanligt…

Arkiv för april, 2017

Nä se det snöar!

När jag kom upp hit såg jag att snöskoveln stod kvar vid entrén och jag tyckte det såg fånigt ut. Bestämde mig därför att ställa undan den någon gång under påskhelgen. Igår kväll började det snöa och så höll det på långt in på eftermiddagen. Snöskoveln var inte alls så malplacerad längre och jag skottade faktiskt gångvägen från gatan in till huset.

Skitväder eller ej – ut och promenera ska jag ju göra, så det gjorde jag idag med. Kameran fick följa med och idag blev det en promenad nedåt Bångbro industriområde till. Fördelen med att vara här uppe är ju att det finns så många möjligheter att enkelt variera promenaderna. Allt jag behöver göra är att ta på ytterkläderna och gå ut ur huset.

Nu var det ju blötsnö som föll ymnigt så det var rätt ”klafsigt” att vara ute och gå, men gummistövlar med raggsockor i löser sådana problem. Lätt surrealistiskt kändes det att lyssna på fåglarnas vårsånger med plogbilarnas dundrande skrapljud i bakgrunden. Det är nog viktigt att få bort snön från vägar och gator för det slår om till minusgrader på nätterna. Får det blöta frysa är risken stor att vi har ett ökenlandskap imorgon bitti. Nog för att det blir plusgrader på dagen, men ändå.

På vägen hem slutade det snöa och istället tittade solen fram. Överallt plaskade och droppade det. Nu börjar kvicksilvret sjunka, men vi fick en vacker kväll att njuta av – trots att det låg snö överallt. Jag som hade tänkt göra lite saker i trädgården när jag nu hade en hel långhelg framför mig, men det lär inte kunna bli så mycket av den saken nu. Så det kan bli när aprilvädret slår till.

 

Annonser

Det går framåt

Sist jag skrev något här gick jag väl och väntade på att operationen skulle bli av. Det blev den också och den gick bra. Återhämtningen förpestades dock av flera infektioner typ blodförgiftning efter varandra. Fyra stycken hann jag med innan läkarna hittade en metod för att ta sig förbi det där. Nu är det över två månader sedan jag låg på sjukhus, men innan dess låg jag inne i ungefär en vecka och var hemma ungefär lika lång tid innan det var dags att åka in igen. En ganska trist tillvaro, men skam den som ger sig.

Nu har jag jobbat halvtid sedan mars och det går också bra; det blev så tråkigt att bara gå hemma. Eftersom jag bott i samma lägenhet i över tjugo år, vet jag mycket väl hur det ser ut där. Några timmars arbete varje dag ger dagarna en viss form och ett innehåll. Nu känns det bättre och bättre dag för dag. Det enda är vad läkarna kallade en sensorisk störning i höger underben, men den blir också bättre och bättre dag för dag. Jag går inte längre med käpp och stödskenan jag fick har jag också slutat använda på fysioterapeutens inrådan. Det går bra ändå. Dagliga promenader om minst 30 minuter har jag blivit ordinerad och det har jag inget emot. Jag gillar att promenera och ofta får kameran göra mig sällskap.

De som jobbar inom vården vill jag gärna utse till vardagshjältar. De har inte så feta löner, men gör ett enormt jobb för att patienterna ska ha det så bra som möjligt. Snälla, vänliga och hjälpsamma för jämnan oavsett vilken tid på dygnet de råkade jobba. Sådana människor förtjänar all respekt och alla positiva ord de kan få!

Till Kopparberg har jag också börjat åka. Första besöket sedan första advent blev i slutet av februari. Lite sent för julgransplundring, men då togs i alla fall julpyntet bort. Här är det lätt att variera promenadvägarna och jag njuter för fullt av att kunna åka hit igen.

Att hinna ikapp i trädgården har länge varit en önskan och förmodligen är det något som få villaägare uppnår. Förra året blev det inte så mycket gjort åt den saken, men i år så kanske…? Å andra sidan ska jag faktiskt försöka återhämta mig efter operation och bonusvistelser på sjukhuset, så vi får väl se hur det blir med den saken. Jag har åtminstone hunnit beskära äppelträden lite grann och få bort en del fjolårsskräp. Några buskar som började växa sig för stora har jag också givit en omgång. En rönn som började må riktigt dåligt och såg ut att luta mer och mer med tiden tog en granne ned åt mig härom veckan. Han fick förstås trädet, det vill säga veden, som tack för hjälpen. Det ser riktigt snyggt ut nu. Om vädrets makter står mig bi, kan jag kanske göra några timmar i trädgården imorgon.

Nu vill jag önska er en riktigt Glad påsk!