Värre än vanligt…

Leve fantasin!

Hemma och förkyld sedan några dagar.  Vad gör man då? Jo, man kollar förstås sociala medier, som det nu så vackert heter, för att få tiden att gå. Jag har förstås inte följt med i den accelererande utvecklingen; Facebook får räcka för mig och ”ansiktsboken” har många fördelar, men ibland även nackdelar. Vore allt perfekt, vore livet rätt trist, eller hur?

Sedan en tid tillbaka rasar Mee too-kampanjen friskt överallt. Jag tycker naturligtvis inte att kvinnor ska trakasseras eller behöva utstå närgången oönskad uppmärksamhet bara för att de råkar vara kvinnor. Att vissa män sätter beteendet i system är helt oacceptabelt, men för enstaka obetänksamheter som kommer från det faktum att vi alla är människor kanske det kan reageras något mildare. Då kan jag ägna någon minut åt att ta fantasin till hjälp och tänka på något trevligare.

Nu går det ju inte för sig att fly verkligheten för jämnan, så åter bland realiteterna kan jag inte låta bli att undra vad det är som får vissa män att bete sig på det viset. Jag vill tro att de allra flesta föräldrar försöker lära sina barn hur man uppför sig i olika situationer. Därför tror jag också att de allra flesta vet hur man ska bete sig. Ändå blir det uppenbarligen fel. Så småningom måste man fråga sig varför. Får jag använda min fantasi kanske det finns en sorts överdriven manlighetskult idag. Det har det förmodligen funnits genom tiderna, men vi vill ju gärna tro att vi blivit ack så jämställda. Alltnog, män idag ska vara kämpar, krigare och jägare – egenskaper som rimmar förbaskat illa med jämställdhetssträvan. Jag säger inte att ofoget skulle försvinna helt, men jag tror att det skulle minska ordentligt om män omgavs av andra manlighetsideal. Det är åtminstone vad jag vill tro och inte sjutton tror jag att de skulle vara sämre män för det.

Flyktingmottagandet och flyktingpolitiken debatteras också flitigt i sociala medier med artiklar och frågor för och emot. Att mycket är fel kan jag skriva under på, men man måste också ställa sig frågan varför de väljer att fly från sina hemländer. Tittar man på teve och ser inslag från till exempel Syrien är det inte så svårt att förstå varför. Många andra länder i Mellanöstern hör dessvärre också till avdelningen totalhavererade samhällen och styren. Vill man få någon ändring på flyktingströmmarna, måste omvärlden se till att sätta stopp för vansinnet som begås i många länder. Det är givetvis lättare sagt än gjort. I min fantasi börjar åtminstone organ som FN och EU att sätta ned foten och fordra ändringar till det bättre, för i längden är det inte hållbart med dessa flyktingströmmar med livet som insats för hoppet om ett liv i fred och trygghet.

I verkligheten sätter förmodligen internationella diplomatiska spelregler käppar i hjulet för det. I många fall missbrukas även religionen genom extrema tolkningar som knappast leder till ett samhälle där kvinnor respekteras och ekonomin blomstrar. I länder där självmordsbombare och liknande terrordåd hör till vardagen kan ingen positiv utveckling ske, liksom i länder där minsta tanke om opposition leder till fängslande och död genom avrättning. I min fantasi kan utvecklingen vändas, om än långsamt, och så småningom kanske ett visst mått av stabilitet infinner sig. Ju längre tid en positiv utveckling kan fortgå, ju färre anledningar att fly. Tills dess får vi stå ut med flyktingströmmarna och försöka göra det bästa av situationen.

Att göra det bästa av situationen har vi varit dåliga på och vi i Sverige har inte blivit bättre på det genom åren. Vissa saker måste vi vara tydliga med. Vi lever idag i ett kunskapssamhälle där inga enkla jobb längre finns. Alla måste lära sig svenska ordentligt och ungdomarna måste gå i skola och skaffa sig en utbildning för att ha en framtid här. Annars blir det ännu en personlig tragedi och ett misslyckande.

En och annan sed och tradition får också slängas på sophögen. Det går till exempel inte att ha hemmafruar som lever ett isolerat liv i hemmets trygga vrå, för med nuvarande pensionssystem kommer de att få en synnerligen knaper ålderdom. Om det redan är svårt ekonomiskt för dagens pensionärer, vad ska det då inte bli för en person som aldrig har jobbat? Det vill jag inte ens fantisera om!

Härmed sätter jag punkt för dagens betraktelser och återgår till min tillvaro med ämnen att fantisera kring.

 

Annonser

6 svar

  1. Du är bra klok du 🙂

    26 oktober 2017 kl. 16:33

  2. Maria: Kan ibland, när jag vill… om jag vill… 😀

    26 oktober 2017 kl. 16:49

  3. Ofta men det här var riktigt bra och kortfattat om det senaste

    26 oktober 2017 kl. 16:53

  4. Maria: Tackar och bockar! 🙂

    26 oktober 2017 kl. 17:03

  5. Först måste jag äga att jag är glad att du börjat blogga igen. Så några ord om männen och deras beteende. Jag som jobbat med åkare har ju fått utstå en den som du kanske förstår och värst blir dom i grupp för då ska alla visa hur tuffa dom är. Att ha såna omkring sig gör att man verkligen får vara tuff och kunna svara för sig och försvara sig. Tur att man slipper det nu för tiden.

    27 oktober 2017 kl. 10:38

  6. Skogsnuvan: Tack! 🙂

    Flockbeteendet, eller vad man nu ska kalla det, hör knappast till ett acceptabelt beteende. Väl värt att uppmärksamma och diskutera i lämpliga sammanhang. De har nog kul, men har resten av omgivningen det? Står man lite vid sidan av och tittar och lyssnar är det förmodligen riktigt pinsamt tidvis.

    27 oktober 2017 kl. 11:41

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s