Värre än vanligt…

På en annan planet?

Till en annan planet gick förstås inte semesterresan, men på en utställning jag besökte hittade jag ovanstående installation. Lägger jag till att utställningen var i de återstående valven i en slottsruin så kanske bitarna faller på plats.

På tal om utställning så är det något jag gärna skulle vilja få tillfälle att göra. Jag har ju ett antal bilder som bara ligger här till ingen annan nytta än att jag råkar gilla några av dem, trots att de är mina bilder. Hur andra fotografer, målare och alla andra som kan inrymmas i begreppet konstnär ställer sig till sina egna verk vet jag inte, men jag har på känn att jag ofta är väldigt självkritisk. Däremellan kommer förstås ögonblick när jag medvetet släpper igenom något, ibland bara för att retas, ibland för jag gillar bilden vissa defekter till trots. En bild kan förmedla något utan att vara ”perfekt”. Citationstecknet är ett medvetet val, för den perfekta bilden anser jag vara en illusion.

Från viljan att göra en utställning till att komma dit är steget långt, åtminstone känns det så när man inte vet hur man ska gå tillväga. För min del behöver det inte vara så märkvärdigt; att få visa några bilder känns som ett rimligt mål och en bra början. Jag skickade faktiskt in några bilder till årets höstsalong på Fotografiska, men jag gjorde min inga större förhoppningar om att komma med. Tur var det, för jag kom naturligtvis inte med. Ej heller är jag avundsjuk på dem som hade den stora uppgiften att välja bland bilderna – jag tror att det var över 1.600 fotografer som anmält sina foton. Klart som korvspad att chansen att komma med då är att betrakta som obefintlig.

Kanske är jag, när allt kommer omkring, ändå från en annan planet, för jag är ingen tävlingsmänniska och att delta i tävlingar där tävlingsbidraget består av en egentagen bild roar mig inte. För mig känns fotograferandet mer som ett sätt att se på människor, saker och miljöer. Blir mina bilder uppmärksammade på de premisserna blir jag glad för det, men självklart ska man aldrig säga aldrig – skulle jag ha en passande bild liggandes finns det inget som säger att jag inte skulle skicka in den om jag fick för mig det.

Nog för idag! 🙂

 

Annonser

2 svar

  1. Nog tror jag att du är alltför självkritisk för dina bilder är ju jättefina och en utställning skulle ju ge dig möjligheten att få bjuda på att andra människor får se och njuta av dina bilder men det är ju klart. Hur gör man? Fördelen är att du bor i Stockholm. Du kanske får googla på hur man bär sig åt. Lycka till.

    5 november 2017 kl. 11:13

  2. Skogsnuvan: Självkritiken är dessvärre en förutsättning för att kunna utvecklas, men ingen bra förutsättning för att ”lyckas” – där är det annat som gäller. Det där med att vara människa är inte lätt alla gånger… 🙂

    6 november 2017 kl. 15:19

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s