Värre än vanligt…

Nyfiken som vanligt

Eftersom det för tillfället är fullt ös på jobbet mest hela tiden, ägnas fritiden bäst åt en vegeterande tillvaro i soffan. Därför tar jag mig friheten att återanvända en bild. Den blir ju inte sämre för det, eller hur? Samtidigt funderar jag förstås på vad jag kan hitta på härnäst. Kortfilmer är något jag har börjat ”studera” på sistone – om än på mitt sätt bör jag tillägga.

Några slutsatser jag har dragit är att redigering av inspelat material är ett måste – annars förstörs en annan viktig sak, nämligen tempot. Oavsett vad filmen handlar om, måste berättandet ske i ett visst tempo för att det ska vara intressant att se på. För långsamt och det blir tråkigt och går det för fort hänger ingen med i svängarna. Har tittat på några veteransbilsfilmer på YouTube och konstaterat att bilen ser precis likadan ut på det tionde varvet runt som på det första. Skulle jag någon gång ge mig på det där med rörliga bilder, blir känslan för tempo något jag måste tänka på att utveckla från första början. Känner jag mig själv rätt, blir det segdraget annars.

Jag har även tittat på flera så kallade vlogs eller videobloggar om man så vill. Här är det också lätt att tappa tempot och fundera på vad man ska säga medan man pratar, eller så pratas det alldeles för mycket om en och samma sak. Tror inte att detta är något som kommer att intressera mig, men jag ska nog kolla på några till först. Kanske är det också något vi inte anammat i större utsträckning i Sverige, för de flesta vloggar jag kollat på är amerikanska. Man ska nog ha några stolpar nedklottrade på ett papper att hålla sig till för att det ska bli ok.

Sedan kommer min käpphäst: används inte naturligt ljus, måste man tänka på ljussättningen för att ge rätt karaktär och stämning åt bilden. De amerikanska 40-talsfilmerna är fantastiska i det avseendet och jag undrar vad som hände sedan. Har även förstått att automatiken ställer till problem, om än tillfälliga sådana, när ljuset skiftar och värdena därmed förändras. Stillbilden är inte så dum, trots allt…

Det finns så mycket jag skulle vilja fotografera och berätta om, så mycket kvar att upptäcka, men det mesta av min tid går ju åt till att jobba och jag måste försörja mig. Jag har några utländska fotoböcker och visst finns det fantastiska motiv utomlands, men det är så lätt att vara blind för allt vi har här i Sverige och i grannländerna. Att gräva där man står kan vara en bra sak att ha i bakhuvudet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s