Värre än vanligt…

Foto

Tystnaden och jag

_MG_9826 B

Jag var uppe i Kopparberg förra helgen och eftersom vädret var ok, åtminstone i mitt tycke, passade jag på att ge mig ut några timmar. Bil en bit, stanna på lämpligt ställe, ta några bilder och så vidare till nästa ställe fick bli konceptet för dagen.

_MG_9833 B

Det blev också en dagsutflykt mellan snöfallen; det hade snöat innan jag gav mig iväg och det började snöa på sluttampen av utfärden. Tack och lov hade det inte snöat några större mängder då, för grusvägarna jag körde på var inte plogade och så värst många hade inte kört där före mig. Det var åtminstone fullt möjligt att köra på dem, men jag börjar förstå nyttan med en SUV om man bor i sådana trakter. Lägger man till ”och om man har mitt fotointresse” kommer man sanningen närmare.

_MG_9839 B

Snön gjorde att jag även kunde uppfatta kalhyggena som tilltalande för ögat och kylan gjorde marken lätt att gå på. Förskönande omskrivningar som ”föryngringsyta” är inte något jag tänker ta till mig eller använda mig av. Alltnog, på ett sådant ska det lämnas några trädrester kvar åt fåglar och vissa små lustiga djur som behöver chansen att leva efter sina villkor. Kan man inte åstadkomma det på naturlig väg måste man givetvis fixa det så här. Lite konstigt ser det ut, men det ger också möjligheter för andra – fotografer till exempel.

_MG_9843 B

Tystnaden! För en storstadsmänniska känns den ovan och jag tror att den kan upplevas som skrämmande. Eftersom jag alltid bott i storstäder, måste jag nog erkänna att jag förundrades över att jag kan njuta av den så mycket. Åtminstone ibland ska jag väl tillägga för säkerhets skull.

_MG_9861 B

Alldeles knäpptyst var det förstås inte. En hackspett hördes på håll, vindens sus och även ljudet av rinnande vatten. Bara jag, min kamera och naturen. Inte en enda bil syntes eller hördes under de timmar jag var ute. Jag kände mig inte det minsta orolig utan trivdes med tillvaron och känslan av att kunna vara del av något stort. Biologer, geologer och andra som intresserar sig för sådant som ligger ämnet nära har förstås en vetenskaplig syn på saken, men för mig finns det också en känsla som inte kan innefattas i någon vetenskap, men som jag upplever starkt vid tillfällen som detta. Den får mig att känna mig trygg och må bra.

_MG_9897 B

Normalt tycker jag att landskap sällan blir bra på bild; det blir ofta ”platt” och rätt trist, men det här landskapet låter sig snällt fotograferas. Det faktum att dagarna nu blir längre gillas och jag kunde glatt konstatera att jag hade vettigt ljus en bra bit in på eftermiddagen. När jag tog den här bilden hade det börjat snöa igen. Senare på dagen vräkte det ner snö, så jag är glad att jag tog chansen att komma ut i friska luften ett tag.

 


Gamla idrottsplatser

_MG_6541 B

Jag rör mig ofta i vad som brukar kallas för avfolkningsbygd och oftast är kameran med. Att uteslutande fotografera landskap är jag dock lite skeptisk mot – det blir ofta platt och trist. Intressant blir det först när det finns något mer än bara vacker natur i bilden, något som tillför bilden något. Än mer intressant blir det när man hittar något och för en sådan som jag får det gärna vara bortglömt, övergivet eller förfallet. Då går min fantasi igång direkt.

Idrottsintresserad är något av det sista jag är, men jag har inte kunnat undgå att lägga märke till att idrottsplatser i olika skick finns det gott om i vårt avlånga land. I avfolkningsbygderna brukar de vara i minst sagt varierande skick. Några används bevisligen fortfarande och hålls därför i skick. Andra används delvis; fotbollsplanen kan fortfarande underhållas medan spåren av andra aktiviteter har lämnats åt tidens tands obönhörliga gnagande. Så finns det en del som tiden gått ifrån och det organiserade användandet har upphört för länge sedan.

_MG_6539 B

Den här idrottsplatsen fann jag i Yxsjöberg. Här kan den som vill fortfarande öva vissa färdigheter i basket, men förmodligen inte så mycket mer. Första bilden skvallrar om att planen används som tennisbana emellanåt, men man kanske kommer sanning närmare om man säger att den har använts som sådan.

Det intressanta med en gammal idrottsplats i varierande stadier av förfall är inte förfallet i sig. Jag är ju som jag är, så jag ser en tid när livet däromkring var ett annat, en tid när det fanns liv och framtid där. Vad jag också ser och inser är alla timmar av ideellt arbete med att hålla anläggningen i skick. Sköta omgivningarna på sommaren, spola och sköta isen på vintern, fixa belysning, omklädningsrum där sådana fanns, åskådarplatser, ordna med bokningar, leda träning, organisera turneringar, dra in pengar till verksamheten på olika sätt och tusen och åter tusen andra oavlönade sysslor som hörde till.

_MG_6544 B

Sverige är ett föreningsintensivt land och många idrottsföreningar har bildats genom åren. Ett antal har säkert också fått läggas ned på grund av tidernas förändring. Exakt hur det är idag har jag inte kollat, men för sådär tjugo år sedan fanns det fortfarande särskilda små undantag och lättnader för idrottsföreningar i lagstiftningen och man hade säkert alla dessa små idrottsföreningar i åtanke när de besluten togs. Andra föreningar, hur behjärtansvärda eller nyttiga deras ändamål än var, kunde känna sig blåsta.

_MG_6550 B

Nu tar mossan över många av de gamla idrottsplatserna här och var i landet. Som synes är asfalt inte alls så steril som man tror. Naturen kan uppenbarligen alltid ta tillbaka vad den lånat ut till människan och vi kan här och var finna spår av vad människan en gång haft för sig och gjort innan lånetiden var till ända.

Fotografen i mig ser förstås forna tiders bilder från tävlingar som hållits där, kanske en och annan hamnade i en tidning med text i tidens anda. Samma land, men en annan tid och en annan anda. I min fantasi kan jag också se hur jag gör en kontrastfylld session med några nutida och högst levande idrottsintresserade på platsen, men det får nog fortsätta att vara en dröm, såvida inga anmäler sig frivilligt.


Vad man kan göra under en vecka

Medan tvättmaskinen går kan jag skriva ett kort inlägg innan det är dags att hänga tvätten och sedan gå och lägga sig. Just nu finns det egentligen väldigt mycket att skriva om, men det skrivs så mycket om flyktingar, invandrare, terrorister och muslimer hit och dit. Visst tycker jag att det är viktigt att tala om vad man tycker och tänker i frågan, men för närvarande drunknar det nog i storbruset på nätet. Istället väljer jag att vänta ett tag och viktigast är ju inte att skrodera med hur ädla uppfattningar och tankar jag har. Är det möjligt, är det bättre att visa i handling istället.

_MG_6773 B

Alltnog, för några veckor sedan fick jag tillfälle att göra något nytt inom fotografi, eller rättare sagt prova en stil jag aldrig jobbat med förut. Modell var Xilmordas, det gav mersmak och jag lärde mig mycket på kuppen. Att bara röra sig inom sin egen bekvämlighetszon är inte bra för utvecklingen. Som fotograf måste man ständigt vara beredd att testa och lära nytt.

_MG_6789 B

De kunskaper man har, kan man gärna ta med sig. Jag har sett bilder inom Alternative/Gothic och de görs ganska standardiserade, men jag hade på känn att det fanns mer att hämta och visa och det testade vi att göra. Den här stilen är ju ett medvetet val från modellens sida och det tycker jag att man ska respektera genom att ta på allvar. Jag hoppas det blir fler tillfällen att jobba tillsammans.

_MG_7087_1 B

Några dagar senare var det dags för nästa nya grej. Plåtat om kvällen/natten i befintligt ljus har jag naturligtvis gjort förut, men aldrig tidigare med en modell. Nu hängde Raphael med ut under några jäkligt kalla timmar på stan och vi fick några bra bilder. Här hade jag åtminstone en uppfattning om hur bilderna skulle se ut, men försiktig general som jag är, gav jag mig ut några veckor tidigare och gjorde en provplåtning för att se om det skulle funka som jag tänkt mig.

_MG_7262 B

Det gjorde det (inte alltid det blir som man vill) och jag tyckte det var en kul och ovanlig grej att göra. Jag har endast använt det ljus som gatlyktor och andra ljuspunkter i natten gav. Långa slutartider kan ge ett lätt lurvigt uttryck i bilderna, men jag tycker det känns befogat här.

_MG_7383 B

Dagen därpå var jag ändå ledig, så då kunde jag passa på att fotografera Viktor som råkade vara hemma några dagar. Det var sådär sju månader sedan vi sist jobbade ihop så det var väldigt trevligt att träffas igen. Vi tog inspirationen till temat från hösten och vädret. Det kanske syns?

_MG_7392 B

Nåja, det är viktigt att öva på olika uttryck och stämningar för de kan göra så mycket för en bild. Om inte annat är det skönt med en Djurgårdspromenad och efter fotograferingen promenerade vi genom stan till Centralstationen. Därigenom var behovet av motion tillgodosett.

Nu har tvättmaskinen gått klart, så nu tar jag hand om tvätten istället för att sitta här och blogga. Det var i alla fall roligt att få tillfälle att visa vad man göra för något i bildväg inom loppet av en vecka.


Släpp konstnären loss, det är höst!

_MG_6528 B

Nu gäller det att dra nytta av den tid som är. Utomhus börjar det spraka av färger, mycket som försöker hinnas med innan snö och kyla driver in oss i stugvärmen och sist, men inte minst, ta vara på det dagsljus som är i avtagande.

_MG_6531 B

På en del ställen verkar tiden ha gjort halt, så det ser nog likadant ut här i vinter och i vår också.

 


Detaljerna och jag

_MG_6521 B

Det är nog ingen större nyhet att jag har en viss fotografisk kärlek till detaljer. Jag har aldrig varit den där som rusat fram som ett jehu genom tillvaron. Istället har jag avvaktat och insupit atmosfären, försökt hitta det där speciella för platsen, det där som bara finns där men som ingen ser. Utom jag, hoppas jag åtminstone. Då tar jag fram kameran och försöker fånga det jag uppfattar som fint och speciellt.

Titlar hör inte till det som intresserat mig, men på sistone har jag faktiskt börjat anse mig vara fotograf och ibland konstnär också. Jag gillar när bilden säger eller lyfter fram något. Det ska helst finnas en tanke, en känsla eller en stämning i bilden. Inte alltid så lätt att fånga, men det känns värt att fortsätta sträva mot.


Kvällspromenad

_MG_5996 B

Just nu är det lite si och så med nattsömnen, så för några veckor sedan gjorde jag ett försök att få någon ordning på den saken genom att bege mig in till stan per tunnelbana en vardagskväll. Att bara promenera gata upp och gata ned utan någon egentlig mening tilltalar mig inte. Därför tog jag med kameran. En stunds kreativt arbete gör mig lycklig och promenaden trött nog för att kunna somna resonerade jag.

_MG_5955 B

Staden ändras markant när butikerna har stängt för dagen. Det finns då egentligen ingen större mening för folk att uppehålla sig i city. Biobesökare kan skymtas på väg till eller från något av stadens biopalats, men snart är väl det också ett minne blott. Vi köper dvd, beställer den film vi vill se ur digitalteveleverantörens bibliotek, laddar ned i smyg eller något annat som gör att vi inte behöver figurera ute bland folk.

Enstaka krogbesökare kunde också ses, men de är inte särskilt många mitt i veckan. De lever istället upp om fredags- och lördagskvällarna; om vardagarna lever de efter den gamla devisen ”Tänk på dina göromål, drick ej mer än du tål”. Under veckosluten har de inga plikter som pockar på dem dagen efter och då är det helt andra regler som gäller – om de nu ska klassas som regler.

_MG_5975 B

Jag är med i en grupp på Facebook som handlar om det gamla Stockholm. All gammal bebyggelse var inte värd att bevara, men rivningsraseriet har förstört många vackra miljöer i staden. Ersättningen för de rivna husen vinner inte precis några skönhetspoäng. På senare år har man försökt få tillbaka några bostäder i city, men så värst många blev det inte. Därför är city tämligen dött och öde kvällstid.

_MG_5981 B

Å andra sidan kan vi inte veta hur det hade sett ut idag. Alla de där små och ibland rätt udda verksamheterna som förr fanns i Klarakvarteren – hade de tagits över och drivits vidare av nya generationer? Jag tror inte det. Alla små butiker och specialaffärer som fanns i min barndom – hade de klarat konkurrensen från de stora jättarna inom konfektion, hemelektronik med mera? Det tvivlar jag på. Utvecklingen hade säkert fått city att byta skepnad, även om många av husen hade fått stå kvar. Minst en 7-Eleven, H & M, Cervera eller Duka i varje kvarter och en Elgiganten och en MediaMarkt var femhundrade meter kanske det hade blivit?

Konstnärerna hade förmodligen ingen paradistillvaro förr i tiden, men i Klara fanns det åtminstone ateljéer för många av dem. Vart har sådana verksamheter flyttat nu? Medan vi funderar på lämpligt svar på den frågan får skyltdockorna fortsätta att sälja kläder nattetid till presumtiva kunder som inte finns.

 


Fruset ögonblick

_MG_5995 Blogg

Att frysa ögonblick för framtida bevarande är ju vad vi fotografer ständigt sysslar med, om än med varierande framgång. Ibland blir det något riktigt bra, ibland medelmåttigt och ibland blir det rent ut sagt skit av det hela. Den här bilden kanske inte är bland de bästa jag tagit, men det känns som bland de viktigaste.

Livet i storstaden är inte bara breda gator, kontor, affärer med ett enormt utbud, bostadsrätter till fantasipriser och en och annan kvarglömd hyresrätt däremellan – det kan också vara så att mitt i allt överflöd finns det människor som saknar det mesta av det vi tar för givet. Jag kan inte berätta mannens historia, men med bildens hjälp kan jag göra situationen synlig och därmed får min bild bli mitt diskreta bidrag.