Värre än vanligt…

Foto

Nyfiken som vanligt

Eftersom det för tillfället är fullt ös på jobbet mest hela tiden, ägnas fritiden bäst åt en vegeterande tillvaro i soffan. Därför tar jag mig friheten att återanvända en bild. Den blir ju inte sämre för det, eller hur? Samtidigt funderar jag förstås på vad jag kan hitta på härnäst. Kortfilmer är något jag har börjat ”studera” på sistone – om än på mitt sätt bör jag tillägga.

Några slutsatser jag har dragit är att redigering av inspelat material är ett måste – annars förstörs en annan viktig sak, nämligen tempot. Oavsett vad filmen handlar om, måste berättandet ske i ett visst tempo för att det ska vara intressant att se på. För långsamt och det blir tråkigt och går det för fort hänger ingen med i svängarna. Har tittat på några veteransbilsfilmer på YouTube och konstaterat att bilen ser precis likadan ut på det tionde varvet runt som på det första. Skulle jag någon gång ge mig på det där med rörliga bilder, blir känslan för tempo något jag måste tänka på att utveckla från första början. Känner jag mig själv rätt, blir det segdraget annars.

Jag har även tittat på flera så kallade vlogs eller videobloggar om man så vill. Här är det också lätt att tappa tempot och fundera på vad man ska säga medan man pratar, eller så pratas det alldeles för mycket om en och samma sak. Tror inte att detta är något som kommer att intressera mig, men jag ska nog kolla på några till först. Kanske är det också något vi inte anammat i större utsträckning i Sverige, för de flesta vloggar jag kollat på är amerikanska. Man ska nog ha några stolpar nedklottrade på ett papper att hålla sig till för att det ska bli ok.

Sedan kommer min käpphäst: används inte naturligt ljus, måste man tänka på ljussättningen för att ge rätt karaktär och stämning åt bilden. De amerikanska 40-talsfilmerna är fantastiska i det avseendet och jag undrar vad som hände sedan. Har även förstått att automatiken ställer till problem, om än tillfälliga sådana, när ljuset skiftar och värdena därmed förändras. Stillbilden är inte så dum, trots allt…

Det finns så mycket jag skulle vilja fotografera och berätta om, så mycket kvar att upptäcka, men det mesta av min tid går ju åt till att jobba och jag måste försörja mig. Jag har några utländska fotoböcker och visst finns det fantastiska motiv utomlands, men det är så lätt att vara blind för allt vi har här i Sverige och i grannländerna. Att gräva där man står kan vara en bra sak att ha i bakhuvudet.

Annonser

Norrlänningar

Något jag har svårt att förstå är varför man gör teveserier där norrlänningar alltid framställs som några som alltid går omkring i skogshuggarkläder och underförstått är att burken med stor stark eller ett bräddfyllt nubbeglas inte är långt borta. Något större mått av intellekt framställs de inte heller med. De ska visserligen vara humorserier, men efter fem minuter undrar jag var det roliga tagit vägen. Förr all del, replikväxlingen kan vara kul ibland, men vad är det för kul med att upprepa konceptet gång efter annan? Vad är det för roligt med att indirekt sätta en etikett på ett antal invånare i det är landet?

Klart att det kan finnas enstaka individer som åtminstone delvis stämmer in på schablonbilden, men jag har inte träffat några sådana. Ej heller har jag träffat någon norrlänning som verkat leva efter devisen ”snus, mus och brännvin”. De jag har träffat har varit trevliga, varma och vänliga människor som varit intressanta att prata med. Den norrländska påstådda tystheten anser jag vara en myt. Res dit istället och se hur det är i verkligheten! Sedan kommer du att välja att se andra program istället och jag tror att det kommer att vara ett bättre val.


Tystnaden och jag

_MG_9826 B

Jag var uppe i Kopparberg förra helgen och eftersom vädret var ok, åtminstone i mitt tycke, passade jag på att ge mig ut några timmar. Bil en bit, stanna på lämpligt ställe, ta några bilder och så vidare till nästa ställe fick bli konceptet för dagen.

_MG_9833 B

Det blev också en dagsutflykt mellan snöfallen; det hade snöat innan jag gav mig iväg och det började snöa på sluttampen av utfärden. Tack och lov hade det inte snöat några större mängder då, för grusvägarna jag körde på var inte plogade och så värst många hade inte kört där före mig. Det var åtminstone fullt möjligt att köra på dem, men jag börjar förstå nyttan med en SUV om man bor i sådana trakter. Lägger man till ”och om man har mitt fotointresse” kommer man sanningen närmare.

_MG_9839 B

Snön gjorde att jag även kunde uppfatta kalhyggena som tilltalande för ögat och kylan gjorde marken lätt att gå på. Förskönande omskrivningar som ”föryngringsyta” är inte något jag tänker ta till mig eller använda mig av. Alltnog, på ett sådant ska det lämnas några trädrester kvar åt fåglar och vissa små lustiga djur som behöver chansen att leva efter sina villkor. Kan man inte åstadkomma det på naturlig väg måste man givetvis fixa det så här. Lite konstigt ser det ut, men det ger också möjligheter för andra – fotografer till exempel.

_MG_9843 B

Tystnaden! För en storstadsmänniska känns den ovan och jag tror att den kan upplevas som skrämmande. Eftersom jag alltid bott i storstäder, måste jag nog erkänna att jag förundrades över att jag kan njuta av den så mycket. Åtminstone ibland ska jag väl tillägga för säkerhets skull.

_MG_9861 B

Alldeles knäpptyst var det förstås inte. En hackspett hördes på håll, vindens sus och även ljudet av rinnande vatten. Bara jag, min kamera och naturen. Inte en enda bil syntes eller hördes under de timmar jag var ute. Jag kände mig inte det minsta orolig utan trivdes med tillvaron och känslan av att kunna vara del av något stort. Biologer, geologer och andra som intresserar sig för sådant som ligger ämnet nära har förstås en vetenskaplig syn på saken, men för mig finns det också en känsla som inte kan innefattas i någon vetenskap, men som jag upplever starkt vid tillfällen som detta. Den får mig att känna mig trygg och må bra.

_MG_9897 B

Normalt tycker jag att landskap sällan blir bra på bild; det blir ofta ”platt” och rätt trist, men det här landskapet låter sig snällt fotograferas. Det faktum att dagarna nu blir längre gillas och jag kunde glatt konstatera att jag hade vettigt ljus en bra bit in på eftermiddagen. När jag tog den här bilden hade det börjat snöa igen. Senare på dagen vräkte det ner snö, så jag är glad att jag tog chansen att komma ut i friska luften ett tag.

 


Gamla idrottsplatser

_MG_6541 B

Jag rör mig ofta i vad som brukar kallas för avfolkningsbygd och oftast är kameran med. Att uteslutande fotografera landskap är jag dock lite skeptisk mot – det blir ofta platt och trist. Intressant blir det först när det finns något mer än bara vacker natur i bilden, något som tillför bilden något. Än mer intressant blir det när man hittar något och för en sådan som jag får det gärna vara bortglömt, övergivet eller förfallet. Då går min fantasi igång direkt.

Idrottsintresserad är något av det sista jag är, men jag har inte kunnat undgå att lägga märke till att idrottsplatser i olika skick finns det gott om i vårt avlånga land. I avfolkningsbygderna brukar de vara i minst sagt varierande skick. Några används bevisligen fortfarande och hålls därför i skick. Andra används delvis; fotbollsplanen kan fortfarande underhållas medan spåren av andra aktiviteter har lämnats åt tidens tands obönhörliga gnagande. Så finns det en del som tiden gått ifrån och det organiserade användandet har upphört för länge sedan.

_MG_6539 B

Den här idrottsplatsen fann jag i Yxsjöberg. Här kan den som vill fortfarande öva vissa färdigheter i basket, men förmodligen inte så mycket mer. Första bilden skvallrar om att planen används som tennisbana emellanåt, men man kanske kommer sanning närmare om man säger att den har använts som sådan.

Det intressanta med en gammal idrottsplats i varierande stadier av förfall är inte förfallet i sig. Jag är ju som jag är, så jag ser en tid när livet däromkring var ett annat, en tid när det fanns liv och framtid där. Vad jag också ser och inser är alla timmar av ideellt arbete med att hålla anläggningen i skick. Sköta omgivningarna på sommaren, spola och sköta isen på vintern, fixa belysning, omklädningsrum där sådana fanns, åskådarplatser, ordna med bokningar, leda träning, organisera turneringar, dra in pengar till verksamheten på olika sätt och tusen och åter tusen andra oavlönade sysslor som hörde till.

_MG_6544 B

Sverige är ett föreningsintensivt land och många idrottsföreningar har bildats genom åren. Ett antal har säkert också fått läggas ned på grund av tidernas förändring. Exakt hur det är idag har jag inte kollat, men för sådär tjugo år sedan fanns det fortfarande särskilda små undantag och lättnader för idrottsföreningar i lagstiftningen och man hade säkert alla dessa små idrottsföreningar i åtanke när de besluten togs. Andra föreningar, hur behjärtansvärda eller nyttiga deras ändamål än var, kunde känna sig blåsta.

_MG_6550 B

Nu tar mossan över många av de gamla idrottsplatserna här och var i landet. Som synes är asfalt inte alls så steril som man tror. Naturen kan uppenbarligen alltid ta tillbaka vad den lånat ut till människan och vi kan här och var finna spår av vad människan en gång haft för sig och gjort innan lånetiden var till ända.

Fotografen i mig ser förstås forna tiders bilder från tävlingar som hållits där, kanske en och annan hamnade i en tidning med text i tidens anda. Samma land, men en annan tid och en annan anda. I min fantasi kan jag också se hur jag gör en kontrastfylld session med några nutida och högst levande idrottsintresserade på platsen, men det får nog fortsätta att vara en dröm, såvida inga anmäler sig frivilligt.


Vad man kan göra under en vecka

Medan tvättmaskinen går kan jag skriva ett kort inlägg innan det är dags att hänga tvätten och sedan gå och lägga sig. Just nu finns det egentligen väldigt mycket att skriva om, men det skrivs så mycket om flyktingar, invandrare, terrorister och muslimer hit och dit. Visst tycker jag att det är viktigt att tala om vad man tycker och tänker i frågan, men för närvarande drunknar det nog i storbruset på nätet. Istället väljer jag att vänta ett tag och viktigast är ju inte att skrodera med hur ädla uppfattningar och tankar jag har. Är det möjligt, är det bättre att visa i handling istället.

_MG_6773 B

Alltnog, för några veckor sedan fick jag tillfälle att göra något nytt inom fotografi, eller rättare sagt prova en stil jag aldrig jobbat med förut. Modell var Xilmordas, det gav mersmak och jag lärde mig mycket på kuppen. Att bara röra sig inom sin egen bekvämlighetszon är inte bra för utvecklingen. Som fotograf måste man ständigt vara beredd att testa och lära nytt.

_MG_6789 B

De kunskaper man har, kan man gärna ta med sig. Jag har sett bilder inom Alternative/Gothic och de görs ganska standardiserade, men jag hade på känn att det fanns mer att hämta och visa och det testade vi att göra. Den här stilen är ju ett medvetet val från modellens sida och det tycker jag att man ska respektera genom att ta på allvar. Jag hoppas det blir fler tillfällen att jobba tillsammans.

_MG_7087_1 B

Några dagar senare var det dags för nästa nya grej. Plåtat om kvällen/natten i befintligt ljus har jag naturligtvis gjort förut, men aldrig tidigare med en modell. Nu hängde Raphael med ut under några jäkligt kalla timmar på stan och vi fick några bra bilder. Här hade jag åtminstone en uppfattning om hur bilderna skulle se ut, men försiktig general som jag är, gav jag mig ut några veckor tidigare och gjorde en provplåtning för att se om det skulle funka som jag tänkt mig.

_MG_7262 B

Det gjorde det (inte alltid det blir som man vill) och jag tyckte det var en kul och ovanlig grej att göra. Jag har endast använt det ljus som gatlyktor och andra ljuspunkter i natten gav. Långa slutartider kan ge ett lätt lurvigt uttryck i bilderna, men jag tycker det känns befogat här.

_MG_7383 B

Dagen därpå var jag ändå ledig, så då kunde jag passa på att fotografera Viktor som råkade vara hemma några dagar. Det var sådär sju månader sedan vi sist jobbade ihop så det var väldigt trevligt att träffas igen. Vi tog inspirationen till temat från hösten och vädret. Det kanske syns?

_MG_7392 B

Nåja, det är viktigt att öva på olika uttryck och stämningar för de kan göra så mycket för en bild. Om inte annat är det skönt med en Djurgårdspromenad och efter fotograferingen promenerade vi genom stan till Centralstationen. Därigenom var behovet av motion tillgodosett.

Nu har tvättmaskinen gått klart, så nu tar jag hand om tvätten istället för att sitta här och blogga. Det var i alla fall roligt att få tillfälle att visa vad man göra för något i bildväg inom loppet av en vecka.


Släpp konstnären loss, det är höst!

_MG_6528 B

Nu gäller det att dra nytta av den tid som är. Utomhus börjar det spraka av färger, mycket som försöker hinnas med innan snö och kyla driver in oss i stugvärmen och sist, men inte minst, ta vara på det dagsljus som är i avtagande.

_MG_6531 B

På en del ställen verkar tiden ha gjort halt, så det ser nog likadant ut här i vinter och i vår också.

 


Detaljerna och jag

_MG_6521 B

Det är nog ingen större nyhet att jag har en viss fotografisk kärlek till detaljer. Jag har aldrig varit den där som rusat fram som ett jehu genom tillvaron. Istället har jag avvaktat och insupit atmosfären, försökt hitta det där speciella för platsen, det där som bara finns där men som ingen ser. Utom jag, hoppas jag åtminstone. Då tar jag fram kameran och försöker fånga det jag uppfattar som fint och speciellt.

Titlar hör inte till det som intresserat mig, men på sistone har jag faktiskt börjat anse mig vara fotograf och ibland konstnär också. Jag gillar när bilden säger eller lyfter fram något. Det ska helst finnas en tanke, en känsla eller en stämning i bilden. Inte alltid så lätt att fånga, men det känns värt att fortsätta sträva mot.