Värre än vanligt…

Galne Staffan

Nya tider

_MG_2606 B

Antingen är det jag som börjar bli gammal (äsch, medelålders är väl inget) eller så går utvecklingen numera med rasande fart. Alltnog, härom dagen tänkte jag till och insåg att ett enkelt sätt att skapa lätt förvirring på ett modernt kontor torde vara att skriva ut något på en vanlig skrivmaskin, lämpligen ett dokument som någon ska ha kopia av. Den kopian gör man lämpligen med hjälp av karbonpapper. Sedan lutar man sig tillbaka och njuter av de förvirrade nunorna när de inte vet vad de ska tycka, tänka eller säga om ett sådant tilltag.

Jag kan också från min åskådarplats konstatera att moderna tider skapar moderna beroenden. Alla tycks numera ständigt sysselsätta sig med mobiltelefoner och surfplattor av olika slag. Vi är inte många som är så gammaldags att vi har mobiltelefoner som inte går att surfa på. För mig räcker det med att kunna ringa och skicka sms ibland. Jag börjar känna mig unik och ser fram mot att en dag få hamna i fin sprit – cognac om jag får välja – på Riksmuseet.

De nya tiderna förändrar även språket på ett innovativt sätt i form av meningar med enstaka ord som alls inte passar in i sammanhanget. Auto correct heter fenomenet som tänker åt författaren och sätter in det ord det tycker att det ska vara alldeles automatiskt. Intet ont anande skickar författaren iväg texten och får korrigera sig efteråt. Det fenomenet kallas rättelser och är ett bevis för att med hjälp av en padda kan man även göra en och annan groda.

I den gamla världen hade man bett en biolog försöka utreda ett sådant mysterium, men idag får man istället ta till en teknolog. Tiderna förändras och vi med dem. Det kallas nog fortfarande mutation, så det är åtminstone något man inte behöver muttra över. Dock kan man understundom muttra över hur skruvat mycket har blivit, men därmed har man väl slagit i ännu en spik i kistan och avslöjat sig som den stofil man är.

Efter dessa funderingar så här på kvällskvisten tackar jag så mycket för den här gång och ber att få återkomma i ett annat inlägg.

 

Annonser

Fel!

Det började med att jag sakligt konstaterade att bilden ovan är helt fel. För många hade rätt åtgärd varit att markera bilden och trycka på ”Delete”, men det var mer än jag förmådde göra. Kanske finns det något visst i bilden, trots allt? Något som vill och bör visas upp? Alltså redigerade jag den lite grann och sedan fick den leva vidare.

Nu skulle ju tillvaron för den bilden bli trist om den inte fick lite sällskap och eftersom jag på sistone ägnat mycket tid åt disciplinerad fotografi, kände jag väldigt starkt för att dra ut på stan med kameran och ta bilder som antingen skulle avvika starkt mot ”som man gör” eller gick att redigera på motsvarande sätt.

Sent eftermiddagsljus skulle också hjälpa till, så jag höll mig hemma och laddade upp med en eftermiddagslur innan jag drog iväg. Nu skulle det ovanliga, det som sällan får komma med på bild, det som ingen ser något i osv drabbas av mig och min kamera om jag råkade passera förbi.

Jag måste erkänna att jag hade några väldigt roliga timmar och log stort och brett för mig själv var gång jag hittade något ”skruvat”. Nu får bilderna tala för sig själva istället. Det blir bäst så, för annars  babblar jag på i det oändliga och det hör också till de saker som får mig att storkna just nu. Förhoppningen om att en och annan ortodox typ får tuppjuck av bilderna får räcka.

Till sist: Mer fri fotografi åt folket! 😀

 


Simma lugnt

Så har det varit en period med full rulle igen. Massor med påbörjade saker att ta tag i, men nu är saker under kontroll igen. Just nu jobbar jag inte skift och det känns ovant och har förstås sin inverkan på antalet lediga timmar och därmed möjligheterna att fotografera. En sak är säker: jag blir skogstokig av att åka till och från jobbet i rusningstid och stå och trängas likt sardinerna i konservburken. En vacker dag får jag ett anfall och stoppar in Iphonen på tvären i truten på någon vars samtal irriterar mig, eller så knuffar jag omkull någon som försöker knocka mig med sin ryggsäck alternativt sliter öronsnäckorna ur öronen på någon som spelar musik på för hög nivå. Det mest våldsamma tankar jag tänkt är typ yxmord på tiggande spelemän. Fy vad illa de allra flesta av dem spelar. När jag drabbas av sådana anfall kan det vara bra att tänka på änderna ovan och simma lugnt.

 


Revolution bildligt talat!

Idag vaknade Staffan, 5 år, till liv och därför ville jag bryta mot alla regler och göra precis som jag själv ville – absolut inte som alla andra vill. A andra sidan har jag en känsla av att det är en rätt framträdande egenskap hos mig bland alla andra egenheter. Strunt samma – nu skulle det bli bludderbilder för fulla muggar. Det här är ett smakprov på vad jag kom hem med.

När jag nu börjat, kan jag lika gott strunta i huruvida färgerna är de rätta eller inte. Här ska gottas och grottas i extremer!

Äh vad f-n! Lysmaskar från förbisvischande bilar är så banalt i längden att jag snabbt tröttnade på dem och gav mig på den upplysta staden istället.

Varför inte testa lite mönster också? Tur att ingen såg mig när jag höll på som bäst med kameran. Då hade jag inte suttit här och bloggat, utan nött min tid mol allena i ett madrasserat rum.

I vanlig ordning har jag inga hämningar när jag väl kommit igång. Se upp för mig – woohoooooo!

 


Tankar en ledig vinterdag

Vintern fortsätter sitt grepp om oss och jag småsurar över detta faktum, även om dagen är en solig och vacker vinterdag. När jag var liten gillade jag vintern, men det har jag vuxit ifrån för länge sedan eller så är det insikten om att vinter i storstaden inte är någon höjdare. Egentligen borde jag gå ut en sväng med kameran, men det finns alldeles för mycket i form av tvätt och städning som jag borde ta tag i idag så kamerapromenaden får anstå till imorgon.

Var trött som attan igår när jag kom hem från jobbet, men jag såg till att ta mig en rejäl sovmorgon idag och nu känns det mycket bättre. Har intalat mig att om jag jobbar på och pysslar och fixar hemma idag så kommer jag att vara full av upptäcktslusta och inspiration inför morgondagens kamerapromenad. Jag tror visserligen inte riktigt på det, men det hjälper säkert till.

 


Glasklar explosion!

Idag exploderade jag av ilska när jag kom hem från jobbet! Utbrottet har legat och pyrt under ytan ett tag, men idag blev jag skogstokig på alla installations och ombyggnadsarbeten. Idag skulle bredbandsuttag installeras i lägenheterna. Propån om att jag skulle flytta möbler hit och dit ignorerade jag helt sonika. Arbetet är inget som jag beställt och för det första är jag singel, jobbar heltid och har just nu mycket om mig. Alltså kändes det inte som om jag hade tid eller ork över för sådana övningar.

Nåja, den biten fixade de själva – de svor förmodligen ve och förbannelse över mig, men det skiter jag högaktningsfullt i och har i så fall givit sjufalt igen med mina eder. Möblerna hade de flyttat på, men ok det kan jag ta. Vad jag inte accepterar är att hela lägenheten var full av borrdamm igen. Vad jag absolut inte vill acceptera är placeringen av någon sorts bredbandscentral.

Den har satts upp på en vägg i hallen och är ett synnerligen dominant inslag där. Dessutom skuggar den ljuset från taklampan något. Hade de satt den på motstående vägg bredvid elcentralen ovanför hatthyllan hade den inte stört. Jag lyckades motstå min första primitiva instinkt att slita ner den missprydande skiten per omgående, men svårt var det.

Återigen är möblerna täckta av ett lager strävt byggdamm och jag surar. Det var inte så många veckor sedan jag avlägsnade byggdammet efter fönsterbytet från dem. Till fönsterbytarnas försvar vill jag säga att de städade verkligen så noga efter sig de bara kunde. Så var inte riktigt fallet med bredbandsinstallatörerna.

Imorgon kommer de för att justera de nya fönstren. De har lovat att det inte stökar till och det funkade ju bra sist så de får väl komma då. Vidare funderar jag starkt på att propsa på att få lådan flyttad så jag slipper se skiten.

Är man på krigsstigen tycker jag att det här stycket ur Wagners Siegfried passar utmärkt. Nu ska jag googla på praktiserande av voodoo och annan svartkonst. Det är roligare än att byggstäda!


Så här ser vintern i storstaden ut

Skitigt, sandigt och en massa saltsörja. Alltid ska det vara ett gäng som säger emot när jag säger att jag ogillar vintern och lyriskt utbrister rappakalja om gnistrande snö, behaglig kyla och sköna vyer. Tyvärr, de finns inte att tillgå där jag mestadels bor. Det ser ut som på bilden ovan.

Gatan jag bor på ska vi inte tala om. Trottoarerna har inte plogats på hela vintern, men gatan har man röjt av vid ett par tillfällen. Trappan ner till tunnelbanan har skottats, men bara trappan. Vägen dit håller samma förrädiska månlandskapsstandard som våra trottoarer. Är det den där helvetes djävla förbannade upphandlingsidiotin som är roten till det onda? Om jag, som är fullt friskt och rörlig, måste stappla fram likt en åldring kan detta inte betyda annat än att äldre personer knappast kan ta sig utanför dörren. Entreprenöööööörer, småååååföööretag och mantrat ”När man handlar upp får man bättre kvalitet” – ta er i häcken, politiker, så gör ni åtminstone något vettigt!

Du har gissat alldeles rätt; Galne Staffan har insett att det är valår i år och eftersom han är fullkomligt politiskt ointresserad har han insett att det därför går för sig att dela ut rallarsvingar till höger och vänster om vartannat. Härligt! Demokrati på mitt vis är att röra till det i grytan så ingen känner igen sig och nu vädras här morrrgonluft. Politiker som engagerat sig med den egentliga avsikten att höja ett manande pekfinger under skön täckmantel av att vara med och bestämma och påverka, kommer att få uppsöka sjukvården akut på grund av avbrutna fingrar. Om de nu står ut med att sitta i de evighetsköer de skapat på mottagningarna, vill säga. De kanske inte törs? Den underbara personalen gör ett hästarbete, men de kanske tar chansen att visa vad de tycker och tänker om sin arbetssituation?

Visst finns det mycket som lämpar sig alldeles utmärkt att handla upp, men när precis allt mellan himmel och jord ska handlas upp blir det galet. Visst, det blir så effektivt såååå. Det krävs en jäkla administration och kontrollapparat för att säkerställa att entreprenörerna lever upp till sina åtaganden. Måste man spara skattekronor på snöbudgeten är det inte så mycket att göra åt saken och halkolyckorna belastar annat konto. Personligen tror jag att de inte fick leka affär så mycket de ville när de var små.

För övrigt stör jag mig enormt på det senaste tillskottet i managementskans vokabulär, nämligen ”framtidssäkra”. Är det någon som fattar vad detta egentligen betyder? Hur säkrar man sig mot framtiden rent praktiskt? Vi kan sia om hur det kan komma att bli, men veta säkert kan ingen. Utvecklingen är svår att rå på och stanna den varken kan eller ska vi. Bästa framtidssäkringen borde vara att slippa fler sådana tomma och betydelselösa ord. Ord ska ha en mening, en innebörd och betyda något och därmed basta! Nog morrat för idag, men jag återkommer så snart jag känner behov av att bita någon i benen!