Värre än vanligt…

Livet i storstaden

Uppladdning

_mg_3978-b

Idag har jag dragit igång lite saker med kontaktsjuksköterskans hjälp. Bland annat har jag begärt att få kontakt med kuratorn, så får vi se vad det ger. Det borde vara ett mer effektivt sätt att få reda på vilka möjligheter som eventuellt finns än att hålla på att luska och forska själv.

Såsom varandes hemma och sjukskriven har jag kollat veckans extrapriser i livsmedelsaffären så nu har jag handlat köttfärs på extrapris och lagt in i frysen. Djupfrysta kycklingfiléer fanns det också till extrapris den här veckan, så det blev en förpackning sådana också. Det är allt en jäkla tur att jag är hyggligt kunnig på matlagning när situationen är som den är, för genom att laga maten själv kan man spara mycket pengar. De senaste veckorna har jag även bakat matbröd för att spara ytterligare. Förhoppningsvis kommer jag inte att associera matlagning med sjukdom och ont om pengar den dag det här är över. Jag ska nog vara glad för att jag är frisk nog att orka göra sådant utan att det är besvärligt, för det är inte alla förunnat.

Det finns även ork till att sköta sådant som tvätt och städning. Ägnade några timmar av dagen åt strykning; jag tvättade i lördags. Skulle dock vilja köpa ytterligare några par byxor och några skjortor, men det får anstå tills vidare. Hemma går det bra att hasa omkring i mjukisbyxor från stora Ica-butiken och de kostade bara 129:- paret. Att gå utanför dörren i sådana? Till soptunnan och tillbaka som längst. Absolut inte mer än så! Att jag är sjuk betyder inte att jag inte vill se prydlig ut.

Andra viktiga rutiner är att försöka röra på sig och jag försöker ta en promenad varje dag. Det faktum att jag för närvarande inte köper månadskort utan åker på reskassa gör att jag tänker två gånger innan jag startar en resa, eller så åker jag tunnelbana eller buss åt ena hållet och går hem. Tänker jag ”sparade pengar, sparade pengar, sparade pengar” går det mycket lättare.

Imorgon ska jag ta kontakt med min fackförening och se om de har något att trolla fram. Oavsett utfallet tror jag att det är bra att kontakta dem. Det gäller bara att se till att skriva ned det viktiga, för behandlingen gör att mitt minne inte alltid fungerar som det brukar. Jag bloggar inte om det här för att försöka sno åt mig sympatier och att folk ska tycka synd om mig utan för att erfarenheterna kan hjälpa andra i ungefär samma situation. Kanske kan det också bli något som kan vara användbart i förebyggande syfte. En del av morgondagen ska nog användas till att försöka ställa samman en del information som kan vara användbar.

Nu är det dags för operation uppladdning!

 


Nya problem att lösa

_mg_3945-b

Det är inte helt lätt att vara långtidssjukskriven och bara ha en inkomst. Att vara envis och oberoende har sitt pris i lägen som detta. Ersättningen från Försäkringskassan är synnerligen mager i mitt fall och jag konstaterar sakligt att nästa utbetalning betalar hyran och någon inte alltför hög räkning till. Sedan är det stopp. Vad gör jag den dag sparpengarna inte räcker till för att fylla hålen? Säljer min kropp och min själ till Kronofogden? Än så länge mår jag rätt bra och känner inga större begränsningar, så jag kanske kan jobba lite fram till operation för att hjälpa upp situationen en aning. Då kommer pengarna att räcka längre och den tanken gör att det känns bättre. Tur att jag vilat upp mig lite – nu orkar jag bli förbannad!

Jag kan sätta ut en annons och sälja några gamla vinterdäck på fälg. På så sätt får jag in några hundralappar. Imorgon kan jag ta vägen om Telia och se om det går att göra något med mina abonnemang. Jag ska försöka överlåta abonnemanget på surfplattan till någon hugad. Jag var dum nog att låta mig övertalas att teckna ett sådant strax innan jag blev sjukskriven. Egentligen borde jag göra mig av med den där förbannade smartfånen också. Det enda jag behöver är ett kontantkort och en enkel lur. Jag har varken råd med eller användning för skiten! Andra onödiga utgifter har jag redan börjat sanera bland. Man ska göra vad man kan; resten får jag lösa på ett eller annat sätt när det blir aktuellt.


Tunnelbanan

_MG_1967 B

Tunnelbanan tar jag mig oftast till och från jobbet med och trots att det är trångt i rusningstid känns det ändå bättre än att sitta i evighetslånga köer med oviss tidsåtgång. Jag sade visst ”trångt” i föregående mening, men menar då fullsmockat. Flera storstäder, däribland Stockholm, lider nog av viss växtvärk och de flesta av oss upplever förmodligen trängseln som (jäkligt) jobbig. Det finns några sätt att göra storstadslivet lite lättare.

Hyfs och hänsyn känns uttjatat, men gäller förstås som grundförutsättning. Andra har skrivit spaltmeter om detta, så det kan jag med fördel hoppa över. Ett intressant fenomen är dock den ”bubbla” allt fler börjar krypa in i. På ett sätt kan jag förstå att man skapar sig en egen värld, för där är det alltid bäst – åtminstone tills man i sista stunden kommer på att man faktiskt ska stiga av just här, far ut från tåget likt en annan raket och mejar därvid ned allt och alla som kommer i dess väg. Någon enstaka raketresenär någon gång per vecka kunde ju vara ett pittoreskt inslag i resandet, men flera per resa är nog att betrakta som några för mycket. Mitt tips får därför bli att försjunk gärna i musiken, boken, tidningen eller tankarna men glöm inte bort här och nu. Att leva i nuet är synnerligen hälsosamt!

 


Gå i kloster med brorsonen

_MG_1984 B

Vad ska man göra en varm och solig Nationaldag om inte gå i kloster? Eftersom det är fult att ljuga måste jag genast erkänna att jag skojar lite med dig nu. Stockholms stadsmuseum ordnade en visning av det gamla Svartbrödraklostrets källare (Svartbröderna = Dominikanermunkarna), eller rättare sagt ett par rum man tror användes som härbärge för besökare till klostret. Det rummet visas sällan, så jag passade på att fråga brorsonen om han ville följa med och det ville han. Sedan fixade jag biljetter åt oss. Den guidade turen började vid Järntorget i Gamla stan. Inte helt lätt att se vilka som händelsevis hörde till gruppen en dag som denna.

_MG_1990 B

Från det skarpa solljuset och alla människorna som rörde sig på gator och torg denna dag till den sparsamma belysningen och svalkan i källaren. Egentligen var det inte helt rätt att tala om anläggningen som ett kloster; det är ju en sluten anläggning – det här var en öppen och mer integrerad anläggning och sådana brukar kallas konvent. Eftersom det kändes svalt där nere började jag med att fotografera en gammal öppen spis.

_MG_1991 B

Originalgolvet från 1300-talet av öländsk kalksten. Guiden var mycket kunnig och berättade levande om tiden när munkarna verkade här. Det kosmopolitiska är inget nutida påfund – Stockholm var redan då en stad där folk från andra länder levde och verkade. En del forskare tror också att många av medeltidens stockholmare var tvåspråkiga och talade både svenska och tyska obehindrat.

_MG_1992 B

Källaren var fantastiskt vacker och det var en upplevelse att vara där, se den och höra berättelsen. Den enda var ju att jag var tvungen att använda blixt på kameran och den kombinationen hör inte till mina favoriter. Jobbigt för en som skämt bort sig själv med studioblixtar som går att ställa in på helt andra sätt, men här var sådant inte att tänka på.

_MG_1997 B

Eftersom källaren sällan visas för allmänheten, gäller det att ta tillfället i akt och ta några bilder. Nästa visning blir i början av september om någon skulle vara intresserad. De spöken som sägs husera där behöver förstås lite frid och ro. En gammal dominikanermunk sägs spöka där och det förvånar mig inte det minsta.

_MG_1999 B

Efter en högintressant stund i konventets gamla härbärge var det dags att åter gå ut i solgasset för att se platsen för klosterkyrkan. Man har grävt för fjärrvärmeledningar i Gamla stan och för bara ett par månader sedan fann man resterna av klosterkyrkans murar under gatunivån. Det finns förmodligen rätt mycket intressant under våra fötter när vi promenerar omkring i staden. Brorsonen tyckte att det var en spännande timme, så även han var nöjd.

Avslutningsvis kan jag rekommendera Stadsmuseets och Medeltidsmuseets vandringar. Nästa intressanta tillfälle handlar om Slussen där det just nu grävs ut för fullt. Du kan läsa mer om visningen här. Det finns så mycket man inte har en aning om, trots att man har vuxit upp och bott här större delen av livet. För egen del satte jag igång med att googla på dominikanermunkar för att få veta mer och ni vet hur det blir. Har man väl börjat googla, brukar man snart halka in på än det ena, än det andra – och tiden går.


En titt på nya Odenplan

_MG_1951 B

I flera års tid har Odenplan varit en byggarbetsplats och därmed ett ställe jag valt att inte uppehålla mig vid några längre stunder. Härom dagen fick jag reda på att det var klart och naturligtvis blev jag nyfiken på att se hur det blev. Tunnelbanans fina femtiotalsuppgång ja… alla kanske inte gillade den, men det gjorde jag. Nåja, det är bara att konstatera att den fick stryka med till förmån för en rätt futuristisk skapelse. Inte så tokig, faktiskt. Soltrappan tycktes uppskattas en dag som denna och det finns en sorts rytm i formspråket som jag gillar.

_MG_1950 B

Interiört blir det bakläxa! Soltrappan tränger in i trapphuset där den blir något förskräckligt påträngande och det känns som om man ska få den i huvudet vilket ögonblick som helst. Vem kom på den här lösningen?

_MG_1948 B

Det enda roliga med soltrappans baksida är precis när man kommer upp från tunnelbanan och möts av detta. Ser man det med fotografögon går det alltid att hitta något. Det är dock inget skäl till att låta den inkräkta på utrymmet.

_MG_1955 B

I dagsläget känns det dock som rätt mycket av stenöken och en plats man går till eller från – inte ett ställe man gör sig ett ärende till. Jag vet att arkitekter ska skapa mötesplatser; sådana måste givetvis finnas flera av i det offentliga rummet. Samtidigt undrar jag vad för sorts mötesplatser vi ska ha i vårt land med vårt klimat. Kanske ska man istället sikta in sig på platser för lämpliga aktiviteter i ett längre perspektiv än sådana som lämpar sig bäst för några alldeles för få soliga och varma sommardagar då staden myllrar av folk och stämningen blir en helt annan än den som följer med gråväder och snålblåst. Aktiviteter som man kan stanna till vid en kort stund, göra sitt ärende, byta några ord och sedan gå vidare – är det sådant vi behöver mer av?


Nya tag

_MG_1702 B

Ibland går det undan. Bestämde mig för att byta bil härom veckan och gjorde det också. Inte för att det var något fel på den gamla, men nu slumpade det sig så att jag kunde få några kronor för den gamla vid bytet. Dessutom testar jag privatleasing på den nya. Det är samma märke och modell, enda skillnaden mellan dem är tre årsmodeller – men den skillnaden är stor.

Tog ut bilen på en skogsutflykt och då kom den här bilden till. Jag uppskattar att vara ute i naturen och bara njuta av vindens sus, fågelkvitter och andra ljud som hör naturen till. När jag tog den här bilden gol göken. Det var dessutom första gången jag hörde göken på nära håll; hittills har kokoandet hörts på håll – nu var det väldigt nära och starkt.

Nu är jag dock i staden och lyssnar till dess ljud. Även här kvittrar fåglarna, även om många tror att Stockholm bara är betong och att det knappt finns några träd. Sanningen är den att Stockholm är en ovanligt grön storstad och generellt sett verkar vi i Sverige ha hållit oss till att ha grönska i våra städer. Jag tror det är bra.

Jobbar med en del tankar i huvudet, men de är inte färdigprocessade ännu så det får vara med att släppa loss dem. Idag är det Stockholm Maraton och tusentals springer och än fler tittar på. Inte jag – jag sitter hemma och har det rätt bra här! 🙂

 


Fredag kväll

Sitter här och lyssnar på avfuktaren som brummar friskt. Efter helgerna satte man igång med att åtgärda verkningarna efter vattenskadan i lägenheten. Man har knackat ned finskiktet i badrumstaket, knackat bort lite på en vägg i hallgarderoben och behandlat den med antimögelmedel samt skurit bort tapeterna här och var i hallen. De rivningsarbetena tog inte så lång tid att göra. Sedan satte man in en avfuktare. Den har stått en vecka i badrummet. Sedan fick den flytta in i hallgarderoben och där står den nu.

Avfuktaren är inte min favoritpryl; jag får besvär av torr luft. Näsan rinner och jag hostar ständigt. Natten till idag hostade jag mig igenom. Satte igång en luftfuktare inne i sovrummet. Det hjälpte. Problemet var bara att även den brummar, så även om jag inte hostade lika mycket gick det lik förbaskat inte att sova. Kände mig mera död än levande när jag skulle gå till jobbet. Att det är vinter och kallt gör inte saken bättre, för kylan ger torr luft.

Nu sitter jag här och önskar att jag hade möjlighet att tillbringa vintrarna på ett ställe där det är lite varmare och gärna med behaglig luftfuktighet. Paraplydrinkar kan jag klara mig utan – det där med drinkar och cocktails har aldrig varit min pryl. Finns det bara öl och vin att få ett glas av då och då klarar jag mig utmärkt. Kanske skulle jag någon gång försöka ta mig samman och spara någon semestervecka till vintern? Sådant jag tänkt på länge, men mer än så har det aldrig blivit

Dock har jag bestämt mig för att bita ihop och låta avfuktaren gå så mycket som möjligt. Ju mer den får gå, desto snabbare blir jag av med eländet. Möbler står lite här och var där det finns plats och inte som de brukar stå. Det ger mig en känsla av att vara nyinflyttad. Det var visserligen 22 år sedan jag flyttade in här, men man kan väl få ägna sig åt lite självbedrägeri efter en arbetsvecka? Någon bild till inlägget ids jag inte lägga upp idag.

Imorgon är en annan dag och det ska bli mildare väder under helgen sägs det. Det ser jag verkligen fram mot!