Värre än vanligt…

Mat

Matpaket

Rubriken associerar förmodligen till sådant WHO och andra organisationer brukar skicka till nödlidande, men så är det inte riktigt i mitt fall, även om det kanske inte var världens smartaste idé att beställa mat när man haft bilen på service, elräkningen kommit plus en massa annat. I mitt fall betyder matpaket delikatesser från Italien.

Jag köper ibland italienska specialiteter av god kvalitet från en firma i Italien. De har både en pesto som är jättegod och inlagda oliver som smakar oliver och inte något annat trist och konstigt. Med andra ord var jag fast efter första sändningen. Det hela började i somras när telefonen ringde och en engelsktalande kvinna frågade om jag var jag. Sedan jag svarat jakande på hennes fråga, presenterade hon sig och sitt ärende; hon jobbade på ett företag som sålde italienska matvaror och föreslog en samling produkter de valt ut bara för mig.

Nja, jag förstod nog att det var en sorts startpaket, men jag tyckte det lät så gott och intressant att jag bestämde mig för att köpa. Några dagar senare kom paketet med DHL. Olika sorters pasta, pesto och någon annan sås, olivolja och balsamvinäger och något annat smått och gott plockades upp ur kartongen. Nu tog en period av små experiment vid.

I början följde jag rekommendationerna noga och bjöd min mamma på middag bestående av linguine (nästan som spaghetti, men plattare) med pesto och två olika sorters italienska lufttorkade skinkor – de senare köpta i min Ica-butik. Jag fick godkänt. Sedan har jag börjat experimentera lite mer, så en dag blev det Gustafsskinka, en skinka från Dalarna med sälta och röksmak, med penne rigate och tomat- och basilikasås och det var inte alls dumt med en sådan svensk-italiensk måltid. Något säger mig dock att en eller annan italienare skulle halvt om halvt få hjärtslag i pur förskräckelse över den hädiska blandningen.

Nu känner jag mig glad för att återigen ha goda oliver och god pesto hemma, samt möjligheten att då och då knapra i mig en biscotti eller två. Härom veckan var jag verkligen i farten och gjorde tomatsås. Medan den stod på spisen behandlade jag några kycklingfiléer med pesto och lindade in dem i prosciutto (parmaskinka hade kanske varit ännu godare). Som kronan på verket lade jag in dem i smördeg och så fick härligheten åka in i ugnen. Pasta till, naturligtvis.

En dåres försvarstal, det vill säga mitt, är att italiensk mat är rätt enkel, men väldigt smakrik och nyttig därtill. Smör och grädde, som används flitigt i svensk mat, förekommer inte. Därmed inte sagt att jag inte uppskattar gräddsås och annat gott ur det svenska köket, men för tillfället är jag väldigt förtjust i de rena, enkla smakerna i kombination med varandra. Kanske låter jag den italienska maten försvenskas undan för undan, eller så blir det tvärtom. Vi får se varthän det bär. Att då och då kunna experimentera i köket är en trevlig avkoppling.

 


Tomatsallad, någon?

Vad gör jag med grönsakerna efter en fotografering? Äter upp dem såklart! En tomat skars i tunna klyftor som sedan skivades i småbitar och en stängel av blekselleri skivades i centimetertjocka skivor. Ringla lite olivolja över. Basilika är gott till tomat, så jag tog en nypa och smulade över (men det hade nog varit ännu godare med färsk basilika). Klart!


Efter all julmat man har smällt i sig

Efter all smaskig julmat man har smällt i sig känns det skönt att börja återgå till normala matvanor igen, eller hur? Med ett par bildförslag om hur sådan kan se ut tänkte jag leda dig in på den rätta vägen igen.

Tänk dig att utgå från det här och så en saftig, nystekt och läckert doftande köttskiva eller två till. En smaskig sås till pastan och det finns även utrymme för att lägga till just dina favoritingredienser i anrättningen om du vill. Nu känner du redan alla smakerna och dofterna, eller hur?


Röd vinbärssylt

Beting 3

Nicklas frågade efter ett recept på röd vinbärssylt, så här kommer det. Receptet är vad man skulle kunna kalla för ett standardrecept på sylt för saftrika bär.

Per 1 kilo bär (ungefär 1½-2 liter) används 500-750 g socker.

Varva bär och socker i kokkärlet. Upphetta bären långsamt så bären saftar sig utan att koka torrt och sockret hinner lösa sig. Låt sylten koka på svag värme till bären är fyllda med lag och ser klara och fina ut (det tar 10-15 minuter).

Skumma den färdigkokta sylten. Annars finns risk för att sylten sedan börjar jäsa i burkarna. Om du vill kan du tillsätta 1 krm natriumbensoat per 2 liter bär utrört i lite sylt.

Häll upp den färdiga, varma sylten på väl rengjorda och varma burkar (paraffinera sedan sylten svalnat) eller häll upp i lämpliga förpackningar för djupfrysning.

Får du en liten bärrest över kan du alltid göra bärmos. Till en liter bär tar du 400-500 g socker. Lägg socker och bär i lämplig bunke och mosa sedan samman bär och socker med exempelvis elvispen på hög hastighet. Vispa tills allt socker har löst sig. Det här rårörda moset är bäst att djupfrysa, lämpligen i mindre förpackningar. Kan användas till efterätter som glass – vaniljglass på en spegel av bärmos kan både se aptitligt ut och smaka gott – eller att ha i filmjölken, till gröten osv. Din fantasi avgör!

Vardag 12


Brödbak

Vädret har varit så dåligt de senaste dagarna och det har därför inte varit något större nöje att gå ut. Något ska man sysselsätta sig med och eftersom jag ägnat tidigare del av dagen åt husliga sysslor som tvätt och strykning, kunde jag lika gärna ta steget fullt ut och avrunda dagen med att baka.

Lite variation vill jag allt ha, så jag bakade roslagslimpa eller rättare sagt limpor, för när jag ändå var igång gjorde jag dubbel sats. Frysen ska ha sin beskärda del den med. När jag ändå skulle hålla på med sådana övningar, tänkte jag att jag skulle slå två flugor i en smäll och åstadkomma förföriska bilder av brödbaket. Någon minut senare var anfallet över, för jag insåg att det där med att dra ut studioblixtarna mm i köket och fotografera när man själv står bakom spisen var en ovanligt korkad idé som, om inte annat, kunde ha kostat mig deg. Alltså skruvade jag ner ambitionsnivån till mer rimliga former, men bilder på brödbak blev det ändå om än inte så tjusiga.

Jag gjorde visserligen dubbel sats och det syns här och var på bilderna, men jag återger originalreceptet nedan.

Smält 50 g smör eller margarin

Smält 50 g smör eller margarin

Tillsätt 3 dl mjölk och ljumma till 37 grader

Tillsätt 3 dl mjölk och ljumma till 37 grader

Rör ut 25 g jäst i lite av degspadet. Tillsätt 3 msk sirap och ½ tsk salt i degbunken

Rör ut 25 g jäst i lite av degspadet. Tillsätt 3 msk sirap och ½ tsk salt i degbunken

Blanda de övriga ingredienserna med 7-8 dl mjöl av vete och råg. Här ser ni de mjölsorter jag använder. Proportioner enl tycke och smak.

Blanda de övriga ingredienserna med 7-8 dl mjöl av vete och råg. Här ser ni de mjölsorter jag använder. Proportioner enl tycke och smak.

Arbeta degen tills den släpper bunken och tillsätt mer mjöl om så behövs. Tilläggas bör kanske att du behöver en kraftig hushållsmaskin modell assistent – den här degen är verkligen tungarbetad! Ta sedan upp degen på mjölat bakbord och knåda den väl.

Forma degen till en limpa och lägg den på en smord plåt. Låt jäsa under bakduk ca 1 timme.

Forma degen till en limpa och lägg den på en smord plåt. Låt jäsa under bakduk ca 1 timme.

Öööh, jag gjorde som sagt dubbel sats – därför två limpor. Jag tror att jag ska slipa mina pedagogiska talanger lite…

Grädda sedan i 200 grader varm ugn. Gräddningstid ca 50 minuter. Om du vill kan du pensla limpan med sirapsvatten efter gräddningen. Låt den svalna utan bakduk.

Ät och njut!

Ät och njut!


Jobbgucka

jobbgucka

Bloggvärlden översvämmas för närvarande av recept och beskrivningar av den ena maträtten läckrare än den andra, vilket får snålvattnet att rinna på mig där jag sitter bakom datorn. Jag ska väl bidra till matrecepten på mitt vis. Har ett svagt minne av att jag kanske lagt ut ett liknande recept tidigare, men det var isåfall länge sedan.

Den här snabbgrytan brukar jag ofta laga, frysa in i plastburkar och ta med till jobbet som matlåda – därav namnet på rätten. Rätten är snabblagad, ser god ut och smakar gott. Här kommer receptet (ger 4-5 portioner):

  • 2 burkar (ca 400 gram/burk) passerade tomater
  • ca 400 gr lövbiff
  • 100-150 gr svarta oliver (jag tog Kalamataoliver)
  • 1 liten burk (ca 150 gr) majs
  • 2 vitlöksklyftor
  • 1-2 tsk koncentrerad oxbuljong
  • svartpeppar
  • lite riven muskotnöt
  • basilika
  • spiskummin
  • (salt och socker)

Häll upp de passerade tomaterna i en kastrull och låt koka upp. Sänk därefter värmen, blanda ner oliverna och buljongen, pressa i vitlöken och låt det småputtra utan lock. Rör om då och då.

Medan tomaterna och oliverna småputtrar på spisen strimlar du köttet och putsar det om så behövs. När tomaterna och oliverna stått på spisen i ungefär 15 minuter är det dags att lägga i köttet och majsen. Nu är det även dags att krydda anrättningen och smaka av. Socker och salt har jag satt inom parentes eftersom den koncentrerade buljongen kan vara väldigt salt och då behöver man inte ytterligare salt. Socker kan behövas ibland – passerade tomater på konserv kan ibland ha en syra som mår bra av smakbrytning med lite socker.

Låt köttet bli genomkokt. Snabbtomatsåsen borde nu vara lagom tjock varför det är dags att servera anrättningen tillsammans med ris eller pasta. Bröd och sallad till är förstås inte fel. Det som blir över fryser jag in och tar med som matlådor till jobbet. Seriematlagning behöver inte vara tidskrävande och jobbig. 🙂

Det är inga jätteportioner jag tar med till jobbet, men de är fullt tillräckliga för att jag ska vara mätt, men inte proppmätt. Äter man för mycket blir man bara trött och slö efteråt och det är ingen höjdare att vara i mitt jobb.

Det har hänt att kollegor kommenterat mina portioner och ”mammigt” tyckt att jag borde äta mera. Tack för omtanken, men det borde jag inte alls! Jag misstänker starkt att det är den utbredda uppfattningen om att en karl ska vräka i sig stora, rejäla portioner som sedan får damerna att surt konstatera att när männen blir äldre får de hängrumpa, kalaskula och åtskilliga kilo extra lite här och där.

Äter man portioner lagom stora portioner, vill man ha mer kan man alltid ta om, kan man också unna sig av livets goda utan att fula till sig alltför mycket i fullvuxen ålder. Det damerna gnäller över har i själva verket de och deras medsystrar lagt grunden till och därmed är dagens lektion i orsak, verkan och konsekvens över.


Högre tempo idag

citrus

Idag har jag tagit mig i kragen ordentligt. Äntligen satte jag igång med att göra apelsinmarmelad, eller snarare förberedelserna för marmeladkoket genom att finskära ett kilo apelsiner och en citron. Nu ska det hela stå och dra med tillsammans med en liter vatten i 24 timmar innan det är dags för stora marmeladkoket.

Jag köpte hem frukten för några dagar sedan, men jag skyller ifrån mig som vanligt och hävdar bestämt att den behövde ligga till sig ett tag för att nå sin mognadstopp och bli riktigt söt och saftig. Gå på det är du snäll!