Värre än vanligt…

Prylar och ting

Varning för YouTube!

Jag kan sakligt konstatera att YouTube är att betrakta som livsfarligt. En tidstjuv är det också! Kommer på mig själv med att sitta och fly verkligheten med dess hjälp lite då och då. Länge och väl var det musik av olika slag som utforskades grundligt och jag lärde mig ett och annat om musik på kuppen. Nu har jag fortsatt att utforska saker som på ett eller annat sätt intresserar mig. Besvärligt värre för en person med dålig karaktär, det vill säga en sådan som jag.

Min senaste vansinnesyttring är intresse för gamla bilar. Intresse för gamla prylar och bilar har jag haft länge, men det där med bilar har varit se men inte röra. Köra bil kan jag göra – meka bil kan jag inte, alltså har det fått inskränka sig till att avnjuta gamla bilar på behörigt avstånd. Med YouTubes hjälp kan jag plötsligt följa med på en tur.

Jag har också konstaterat att när fan blir gammal blir han sentimental. Jag har bara haft min bil i några veckors tid och den är full av allehanda finesser. I fredags råkade mobiltelefonen (jobbluren) ringa medan jag körde. Uppringande nummer visades på en display i bilen och det enda jag behövde göra var att ”lyfta på luren”. Sedan kunde jag prata via bilens inbyggda handsfree och radion tystnade av sig själv och satte igång igen när samtalet avslutades. För moderna människor är det förmodligen inget man höjer på ögonbrynen för, men för mig är det rena häxeriet.

I en modern bil är det så gott som tyst även om man ligger i full fart på motorvägen och vill man köra om ger ett tryck på gaspedalen genast önskat gensvar. Min första bil, som gick under öknamnet ”Korven” på grund av sin form, var en motorsvag liten engelsman och tänkte man sig en omkörning skulle det helst vara nedförsbacke.

De gamla bilarna låter, men för mig känns det tryggt på något sätt. Ända minns jag utan större saknad lomhördheten efter långkörningar till Göteborg med flera av mina gamla bilar. Vindbruset min Volvo 244 åstadkom minns jag, men jag minns också det trygga symaskinstickande ljudet från motorn.

Den här Opelmodellen minns jag från min barndom; jag tyckte den var så snygg och jag har inte ändrat uppfattning sedan dess. ”Farbror Claesson” som hade livsmedelsaffären i kvarteret, hade en sådan under några år så jag hade gott om tillfällen att beundra modellen. Den här videon är gjord med viss humor, så jag gillar den extra bara för det. Många diggarvideos tenderar annars att vilja lida av det faktum att de kan vara lika intressanta som tråkiga.

Många av de bilmodeller som var vanliga förr har jag kunnat återse och lära mig mer om, så nu har jag lite att göra på lediga stunder när verkligheten behöver förträngas en stund. Det skulle förstås vara roligt att köra en gammal bil, men jag kan ju inte meka så det får nog fortsätta att vara en dröm.

 


Datorpyssel

Puh vad mycket pyssel det blir var gång man byter dator. Ändå känner jag mig priviligierad som för omväxlings skull bytte i tid, det vill säga innan den gamla brakade ihop. Normalt sett är det först då jag ger mig ut och köper nytt. Annars har jag konstaterat att det där med lösenord hit och dit inte är min pryl. Kanske läge att välja bort så mycket som möjligt bland sådana sajter när jag ändå börjar på ny kula?

Vidare har jag bestämt mig för att försöka tänka först och ladda ner sedan på den här burken. Ställa mig frågan ”Är det verkligen det här jag vill och behöver?” innan jag gör något. Hur det sedan blir med den saken är nog en annan femma, men det känns som ett bra utgångsläge. Annars är det rätt kul med lite nytt. Återkommer när jag fått lite bättre ordning på saker och ting.

 

 


Alla sätt är bra

Så kan man ju resonera när och om man ska sätta upp en parabolantenn och det här var inget dåligt sätt alls. Jag gillar verkligen den lösningen!


Illa åtgången soffa

Jag var i Högdalens centrum i lördags och råkade då få syn på den här illa tilltygade soffan. Alla snöröjning är tydligen inte av godo, eller så har de placerat ut dem väldigt dumt. Som konstföremål duger den utmärkt, men sittvänligheten är det nog inte så mycket bevänt med just nu.


Blå dörr

I bloggen brukar ofta bilder på olika vackert arbetade portar och dörrar hamna, så den här får bli undantaget som bekräftar regeln. Jag tyckte om färgkombinationen – så enkelt var det med den saken och svårare än så behöver det inte vara. Den blå färgen gör helt enkelt dörren vacker och spännande.

 


Höstliga detaljer

Jag är väldigt förtjust i saker som denna. Så enkel, så mycket arbete för att framställa den, så funktionell och så håller den i en evighet och blir bara vackrare med åren. Lite fruset vatten och några höstlöv fick statera i bild.

 


Övergiven cykel

Lite saknas här och var men det är fortfarande en cykel. Jag vet inte varför jag absolut ville ta en bild av cykeln – förresten, måste man alltid veta sådant – men jag brukar ofta gilla att fotografera upphittade och/eller trasiga prylar.  Det är förmodligen frasen om de skönt slitna föremålen som spökar i mitt undermedvetna. Ofta, men inte alltid, ligger det mycket sanning i den.