Värre än vanligt…

Inlägg taggade “cancer

Ungefär som jag trodde

_mg_3982-b

Idag gjorde jag en snabb och allt annat än vetenskaplig undersökning, jag talade bara med några personer, men utfallet var ungefär som väntat: de flesta lever kvar i tron att man får 80% av lönen vid längre sjukskrivning, oavsett inkomst. Så är det inte längre. Jag minns att det nämndes som en nyhet när taket för sjukförsäkringen sänktes, men den diskussion jag upplevde om detta var mest standardretoriken om att de rika bara blir rikare medan de fattiga bara blir fattigare kontra att man måste ta ekonomiskt ansvar för landet och tänka på hur varenda krona används. Det där har vi hört förr och därför blir man snabbt blasé istället för nyfiken – som man borde bli – på hur man påverkas av beslutet.

I medlemsavgiften till fackföreningen ingår inget skydd mot inkomstbortfall vid långvarig sjukskrivning, utan det traditionella inkomstskyddet vid arbetslöshet. De fackföreningar som finns representerade på min arbetsplats erbjuder dock tilläggsförsäkringar man kan teckna till låg kostnad. Vad man kunde se hos mitt försäkringsbolag har jag haft sådan en gång för länge sedan. Varför har jag den inte kvar nu då? Jo, jag bytte arbetsplats och var borta några år. På den tiden fanns inte den fackföreningen representerad där, så jag bytte även fack.

När jag återvände gick jag tillbaka som medlem i den fackförening jag tillhört, utan att reflektera över sådana försäkringar och jag minns inte om frågan ens väcktes då. Det får gälla som en efterkonstruktion, för det var tio år sedan och jag minns inte längre exakt vad som hände eller vad vi talade om i sammanhanget. Situationen med sjukpenningen var en annan då, så det kanske inte var något som upplevdes som alarmerande eller hotande.

Nu vill jag uppmana alla som har möjlighet att teckna sådana försäkringar via sin fackförening att också göra det. Det är lätt för dig som försäkringstagare att få grepp om vad försäkringen täcker och det är inte mycket du betalar i försäkringspremie. Talar du med en försäkringsförsäljare kan det vara svårare för dig att veta om du har ett bra försäkringsskydd eller inte. Beskedet om att ”Nej tyvärr, då skulle du istället haft den här försäkringen eller tillägget” kommer att vara det sista du vill höra om det skulle bli aktuellt. Vill du komplettera med privata försäkringar ser jag ingen konflikt i det, men se upp så du inte blir dubbelförsäkrad på en eller flera punkter!

Det här inlägget får omfatta det mest akuta, resten får jag ta en annan dag. Imorgon tror jag att jag ska ägna tid åt att försöka träffa en kompis och umgås ett tag, för livet kan inte kretsa kring sjukdomen dag ut och dag in. Att försöka göra något trevligt, att se något annat än bostaden eller omgivningarna kring denna, eller vad som nu är möjligt, är minst lika viktigt för att må så bra det går.

 

Annonser

Det rullar på

_mg_0438-b

Livet rullar på även för en mossig person som jag. Sedan sist har jag gått ut med det faktum att jag har cancer – mest för att slippa spekulationer och rykten. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Uttrycket är ”Att göra en höna av en fjäder” men min arbetsplats är det enda ställe jag känner till där en del lyckas få en hel hönsgård på samma gång. Det imponerar inte på mig. Cancern gör mig inte glad, men å andra sidan skäms jag inte för att ha den sjukdomen; jag är långt ifrån ensam (om det nu är något positivt) och de allra flesta fallen av min cancertyp klarar läkarvetenskapen av. Jag behöver inte basunera ut saken överallt, men jag tycker inte att jag behöver smussla med den.

Hittills har jag försökt jobba och leva så vanligt som möjligt. Jag har opererats i april, juni och i juli och jag kunde jobba heltid däremellan fram till dagarna innan den tredje operationen. Efter den har jag varit heltidssjukskriven och har just börjat behandling med cellgifter. Första gången jag varit borta så länge från jobbet, men idag vet jag att det var rätt. Är rätt snarare! Jag behövde ladda batterierna och behöver göra det inför vad som komma skall. Jag har kunnat ta tag i massa saker som bara blivit liggande, för med tiden har jag fått lite energi. Inte så att jag har farit omkring som en furie, det vore nog inte så klyftigt, men jag har sett till att fixa någon sak varje dag.

Jag är lycklig nog att ha ett antal människor som bryr sig om mig och som är beredda att ställa upp för mig när och om jag behöver. Vetskapen om att de finns är en rejäl kraftinjektion för mig. Andra markerar sitt stöd och sin omtanke på andra sätt. Det betyder lika mycket för mig. Var och en måste få finnas till och vara kompis och medmänniska efter sina förutsättningar – att fordra mer än så känns oacceptabelt för mig.

Uppe i mitt hus i Kopparberg har jag också bott under några veckor. Att kunna vara där betyder väldigt mycket för mig. Praktiskt är det också, för i informationsskrifterna jag fått rekommenderar de att man försöker vara så fysiskt aktiv som möjligt och då är det utmärkt att bara behöva gå ut genom ytterdörren för att ta en skön promenad utan buller och avgasmoln. Den fina naturen har också en läkande effekt.

Eftersom jag kan stå på benen och ta mig runt för egen maskin utan besvär, har jag också sett till att göra saker jag trivs med och mår bra av. Jag har fortsatt att fotografera i den omfattning som passar och roar mig, umgåtts med vänner och bekanta när tillfälle givits om än med vissa begränsningar på grund av sjukdom. Att dra sig undan från världen och gräva ned sig i elände tror jag är livsfarligt.

Utvecklat andra intressen har jag också gjort. De senaste dagarna har jag lagat mat och bakat för att det intresserar mig. Sedan får jag väl erkänna att jag sparar en del pengar på att laga maten själv, för det är en hel del pengar som försvinner på att vara långtidssjukskriven. Samtidigt har jag experimenterat med olika rätter jag inte gjort förut. Man har det inte roligare än man gör sig och vad framtidsforskarna än fått för sig har vi aldrig slutat laga mat i våra hem. Att kunna äta och umgås kring en god måltid är viktigt för oss människor.

Det låter lite som en avundsvärd tillvaro, men så är det inte. Alla sjukhusbesök, all provtagning, alla undersökningar, träffar med läkare osv gör att tillvaron ständigt hackas upp. Lägg till detta ett visst mått av ständig trötthet, ett minne som inte alltid funkar som det brukar (vilket gör mig galen ibland) gör att mycket energi går åt till att hantera sådana saker. Jag vet att jag är i början av en lång process, men jag väljer att leva lite efter här och nu – resten när det börjar närma sig. Kanske låter det som en släng av strutsbeteende, men det är en metod som funkar bra för mig.

Vad det handlar om är egentligen att lära sig att leva med sin sjukdom från det att man fått sin diagnos, genom sjukvårdens alla vindlingar i form av undersökningar och behandlingar och fram tills dess att man kommit så långt att sjukdomen är botad och man anses fri från cancer. Det tar tid och det tar kraft och en mängd nya problem har dykt upp och kommer att dyka upp, men jag tycker att jag måste försöka göra det bästa av det och när allt kommer omkring har jag ändå så mycket att vara glad för.