Samma vy i bilderna, men ändå inte. Skillnaden beror på ljuset – bilderna är tagna under olika ljusförhållanden. Ljuset är förmodligen det viktigaste att försöka förstå när man står bakom kameran. Det är tack vare det som vi kan fotografera och understundom få till något vi gillar. Här i Sverige är ljuset så skiftande beroende på årstid, vilket är på gott och ont. På gott därför att det ger så många möjligheter att fånga motiv på olika sätt. På ont därför att det periodvis är väldigt snålt med den varan. Nog filosoferat. Upptäck ljuset på ditt sätt istället! Det räcker så.

Det finns uppenbarligen två ställen i Brunkebergstunneln där takdropp råder. För att fotgängare och cyklister ska slippa detta har man satt upp rostfria plåtar i taket som ska leda undan vattnet, samtidigt som berget får titta fram här för att vara lätt att inspektera. Arrangemanget gav ett lätt surrealistiskt intryck som jag naturligtvis inte kunde låta bli att ge mig på med kameran. Fantasin måste få sin beskärda dos den också.

Dagens teknik i all ära, men ibland blir det magplask även i den världen. Härom dagen damp det ned ett erbjudande om att testa den allra senaste versionen av ett program alldeles gratis i dagarna trettio. Efter moget övervägande beslöt jag mig för att hämta hem den där gratis testversionen. Det borde jag inte ha gjort!

Det tog sådär två timmar att tanka över programmet och det var inte riktigt vad jag tänkt mig vid läggdags. Ska man sedan få det uppackat och installerat på datorn krävs det ännu mer arbete. Sängen och John Blund fick vänta ett bra tag på mig. Då kunde jag sakligt konstatera att det jag tankat hem mestadels var en tjusigt designad variant av samlingsprogram för bilder, musik och videofilmer.

För all del, med dess hjälp fick man alla bilderna väldigt överskådligt samlade, men jag upplever inte detta som ett problem i nuläget. Eftersom jag tar så många bilder som jag tar, måste jag ändå tanka över från hårddisken i datorn till en extern hårddisk. Detta borde jag göra med jämna mellanrum, men riktigt så blir det inte. Bättre sent än aldrig är min ständiga ledstjärna.

Nu kan jag sakligt konstatera att jag sitter med ett program som jag med största sannolikhet inte kommer att köpa sedan testtiden gått ut. Har jag lärt mig något av detta? Förhoppningsvis har jag vid det här laget insett att det är bättre att gå vägen om lämplig butik och titta och fråga där. Nedladdning via Internet av dagens mastodontprogram är inget jag rekommenderar dem som är måna om sin tid.

En väg jag sällan nyttjar är tunneln genom Brunkebergsåsen. Idag tog jag den genvägen från Birger Jarlsgatan till Sveavägen. Själva tunneln är 231 meter lång, 4 meter bred och 3,9 meter hög. Invigningen år 1886 förrättades av kung Oscar II.

Själva bygget var inte helt okomplicerat och orsakade dess konstruktör ingenjör Knut Lindmark åtskilliga problem, både av teknisk och ekonomisk natur. I den östra delen gick det lätt att spränga fram tunnelröret, men på den västra delen kom Brunkebergsåsens sten och sand fram, vilket orsakade stora problem. Lösningen på dessa var synnerligen framsynt; en frysmaskin hyrdes från England och sedan marken frysts ned till -18 grader gick det att göra schaktningsarbetena säkert. Idag kostar det inget att utnyttja tunneln, men från början kostade det 2 öre.

Vi fotografer ser förmodligen rätt roliga ut ibland när vi ”dansar” runt ett motiv för att få den bästa vinkeln och få ut det mesta av motivet. Såhär kan det gå när man har svårt att bestämma sig efteråt. Samma motiv (ett skydd över en fontän man inte längre underhåller eller har igång), men sett ur tre olika vinklar.

En bild från en sensommareftermiddag som jag inte var nöjd med från början. Ikväll fick jag ett ryck och redigerade om den och då såg den plötsligt ut så här. Då började jag gilla den på något vis.

Regnet har stått som spön i backen de senaste dagarna och jag har tillbringat några dagar i Bergslagen. En dag med uppehållsväder fick jag och då var det pyssel i trädgården som gällde; fotopromenaden fick stå tillbaka för omväxlings skull. Under kvällen fick jag dock ett ryck och började gå igenom mina gamla bilder för att se vad jag kunde göra om och experimentera med. Här kommer några stycken.

Härom dagen fick jag för mig att jag skulle börja experimentera med grafiska effekter i vissa bilder. Sedan dess har jag pysslat med sådant lite då och då. Här kommer ännu ett försök på vägen mot att få lite erfarenhet av sådant.

 

 

Det fanns en tid när det var vanligt att även bilder och miljöer från arbetslivet fotograferades och visades upp i publikationer som en diskret reklam eller som ren dokumentation av hur det såg ut på ett svenskt bruk, i en mekanisk verkstad eller vad det nu var som skulle dokumenteras. Den tiden är nu länge sedan förbi, men jag passade på att ta några bilder i ”arbetsmiljö” härom dagen.

Bilderna är tagna i förbifarten och det är inte meningen att de ska vara några pekpinnar åt vare sig det ena eller det andra hållet. De får tala för sig själva och förhoppningsvis synliggör de en massa arbetsmoment som vi tar för självklara, men sällan lägger märke till eller ger någon en uppmuntrande kommentar för, så ok – den pekpinnen kan de få ge.

 

Igår kväll fick jag en stundens ingivelse att jag skulle börja leka med kontrast och ljusstyrka. Att det var läggdags bekymrade mig inte det minsta just då. Jag hade fått en idé i huvudet och då ville jag följa denna min ingivelse. Det blev lite experimenterande på skoj med några bilder. Att jag sedan ångrade detta påföljande morgon när det var dags att stiga upp är en annan sak. Så går det när man är envis och jag lär mig aldrig.

Idag bestämde jag mig för att försöka göra något av de erfarenheter experimenterandet gav och att testa med en bild på den övergivna cykeln verkade vara lämpligt. Här kommer således mitt första digitala försök på fotografikens område. Det finns mycket kvar att lära där, men som första försök kanske det duger?