Nu ser vi dunkelt såsom i en spegel
Rubriken är visserligen ett bibelcitat, men jag tyckte det passade utmärkt för det här inlägget. Jag tog en promenad idag med även om en småmolande värk i ryggen gjorde mig något vingklippt. Har jag å andra sidan bestämt mig för något så sätter min berömda envishet in och den fanns där idag när jag behövde den.
Dagens tema fick dock bli ”Minsta motståndets lag”. Huruvida det var någon skillnad mellan idag och alla andra dagar jag är ute med kameran vill jag låta vara osagt. Det allra minsta motståndet tyckte jag idag var att fotografera speglingar i fönster. Sommartid är glasrutor något som irriterar mig starkt, eftersom minsta solglimt i dem kan fräta ut den delen av bilden. Ibland gör det inget (åtminstone inte mig, bör jag nog lägga till), ibland ser det helt galet ut. En molnig himmel med olika schatteringar gjorde temat till ett tacksamt sådant.
Gammalt glas är mycket tacksamt i kompositioner som dessa. Strunta i att byta fönster, skit i kostnaderna för uppvärmning och miljön. Lämna lite inspirerande glasrutor åt mig att leka med istället!
Höstlig kameralek
”Plötsligt så händer det” för att citera ett just nu väldigt populärt uttryck från reklamens värld. Nej, jag har inte gått och blivit galen, även om man ibland kan ha både en och flera anledningar till att misstänka något sådant när jag får fria tyglar. Jag fick bara ett infall och började leka med kameran.
Eftersom eftermiddagstimmen började bli sen var ljuset därefter. Med dåligt ljus följer långa exponeringstider. En normalt funtad person skulle antingen ha struntat i att ta bilder eller gått och hämtat sitt stativ, men jag är som jag är och tog glatt bilder på fri hand.
Det började ju, som sagt var, mörkna så smått och hade jag redan bestämt mig för att bryta mot det där med skarpa bilder kunde jag lika gärna strunta i att välja och komponera motiv med omsorg. Man tager vad man haver, tänkte jag och gick ut på balkongen och började fyra av kameran hej vilt.
Därav kan man dra den logiska slutsatsen att en människas drömvärld inte ligger längre bort än så och oftast ännu närmare. Jag behöver ofta rådfråga drömvärlden för nya idéer och infall, så min drömvärld finns alltid nära tillhands. Därmed inte sagt att jag följer alla impulser därifrån, men någon gång emellanåt kan jag dra nytta av den inspiration den kan ge mig. Idag var en sådan dag.
Jahapp, så var det färdigfotograferat. Jag hör inte till dem som ägnar timmar bakom datorn åt att redigera en bild, utan anser att redigeringen endast är till för att ge bilden karaktär. Visst har jag lagt ner tid på enstaka bilder när andan fallit på, men det hör inte till mitt vanliga mönster. Därför tog inte de här bilderna så lång stund att redigera; meningen var ju att det spontana intrycket skulle gå som en röd tråd genom hela bildserien.
Bara för att genast motsäga mig själv kan jag nämna att jag kan vara väldigt petig när det handlar om att ta porträtt och fotografera människor. Då kan jag göra en skiss av bildidén. Över skissen anger jag bildorienteringen, under skissen ritar jag ett utkast till ljussättning om den ska göras i studio. Ska jag använda mig av naturens eget vackra ljus räcker det med en notering om ungefär hur och när jag kan få det ljus jag helst vill ha, men sista ordet har förstås naturen själv. Sedan idisslas idén en tid och kommer jag på något under resans gång brukar jag göra en anteckning om det också. När och om det blir dags att göra allvar av planerna, har jag en ungefärlig uppfattning om hur den färdiga bilden ska se ut. Det här är något jag börjat med i år och jag måste säga att det har varit en bra grej att göra.
Därmed var det färdiglekt för den här gången. Förr eller senare kommer jag på något nytt att experimentera med, men det är väl inget som förvånar er som följt bloggen ett tag. Att höst inte nödvändigtvis bara måste betyda blåst, grå- eller bistert väder, kyla, fallande löv och kala grenar torde härmed anses vara bevisat.
Skugglek
Eftermiddagssol, varmt och skönt ute, folk strosar runt och har det bra. Som gjort för att leka med deras skuggor!
Man har det ju inte roligare än man gör sig…
Dagens abstraktioner
Sol och skugga på en markis
Stenläggning behöver inte alltid vara så jämn som vi vill tro
Mer bilder till isgalleriet
Snö och is hör normalt inte till de saker jag är sådär jätteförtjust i, men is som smälter i vårsolen är något alldeles speciellt som kan vara väldigt vackert. Idag testade jag att ta några bilder och det visade sig kunna bli en bildserie som gick att lägga ut här. Kollegor tror förmodligen inte att jag är riktigt klok som ligger på alla fyra i snön och fotograferar men det bjuder jag på.
Inspirerad av det bleka vårljuset
Med blek vårsol och dräglig temperatur att vistas i vaknar leklusten åter till liv och då kan resultatet bli så här.
Fotografiska studier
Min blick fångade plötsligt en ensam myskofik prick.
I ljuset av den nya upptäckten ökade dessas antal sedan till två.
Sedan blev de bara fler och fler till antalet och ordnade med precision var de också.
En insida hade de också.
Inte så konstigt vid närmare eftertanke. Tvättmaskinstrummor har en jäkla massa hål i sig samt en in- och en utsida. Titta själv får du se!
Isformationer
Jag kanske tog mig vatten över huvudet när jag tog den här bilden, men vad gör man inte för att få en bra bild? Håller huvudet kallt förstås. Därmed inte sagt att man behöver ge sig ut på djupt vatten.
Dags för fria fantasier
Inget speciellt, bara några i mitt tycke roliga former som jag fixade lite med.
Tajm för en ”Staffanbild” igen!
Det här gick ju bara inte att motstå! Vad var det Oscar Wilde lär ha sagt? Jo, de frestelser man ångrar är dem man aldrig föll för. Så sant som det är sagt.
Tillbaka på banan igen
Hej och ursäkta, men jag har haft fullt upp hela veckan och prioriterade därför helt sonika bort bloggandet ett tag. Dygnet har trots allt bara 24 timmar och några av dessa måste jag sova. Inleder mitt återupptagna bloggande med en ljusabstrakt eller vad man nu ska kalla det. En sådan känns passande idag. Dagarna börjar bli lite längre och ljuset är på väg tillbaka. Det går åt rätt håll nu!
Mjukstart på det nya året
Efter alla helger och allt festande är det förmodligen bäst att inleda det nya årets bloggande med en några lugna bilder, ty vissa kunna vara som trollen och spricka därför i solsken. Därför hör svartvitt med skuggor och kontraster till vad man kan kalla för säkra kort.
Snöig bergvägg och mur
Så slog den grafiskt störda sidan av mig till igen och ylade högt när den fick syn på muren och bergväggen vid Katarinavägen. Så här blev min version av den i slutänden. Ibland kommer faktiskt snö väl till pass, men jag vill understryka det där med ibland!
Dagens abstrakta
Det ska till mycket för att hindra mig från att göra mina sedvanliga abstrakta experiment. Så här blev dagens infall.
Abstrakta övningar igen
Motiven man hittar är många och jag tycks aldrig tröttna på att experimentera och testa nya saker. Så här kan man uppfatta en telefonsladd om man vill – och det ville jag!
Något att fundera på… ok då, det är gatubelysningen som fått avteckna sig som ljuspunkter mot den nattsvarta himlen. Svart är också en färg.
Hålla igång som glad amatörfotokonstnär
Vissa är ju så formella och noga med det ena och det andra att jag tyckte det var hög tid för mig att hitta på en tjusig titel att kunna svänga mig med närhelst andan faller på. Det gör den dessvärre ytterst sällan, men skulle det undret inträffa så… Annars duger ”Alltiallo” utmärkt för mig. Det täcker ju det mesta, om jag säger så.
Jag har ju förstått att man som konstnär ibland ägnar sig åt att studera någon eller något mer ingående, så jag ska väl inte vara sämre jag. Alltså kommer här en av mina stilstudier. Det är allt en dj-a tur att jag aldrig fått för mig att pröva lyckan som konstnär. Att arbeta med kameran gör mig oerhört lycklig, så vad mer kan jag begära? Jag själv begär i alla fall inget mer.
Vad som ska anses som lyckat eller inte, alternativt god smak eller inte, är förstås en annan fråga och uppfattningarna där är olika från individ till individ. Personligen hävdar jag att ”Smaken är liksom baken delad och råder delade meningar blir det därför skit av alltihop ibland”.
Senaste konstfotot
Så blev jag på lekhumör och så gick det som det gick. Måtte jag aldrig sluta se nya bildmöjligheter!
Abstrakt promenad
Idag kändes vädret ungefär lika mysigt som en blöt och kall yllefilt, men man kan ju inte stanna inomhus dag efter dag. Alltså tog jag kameran och begav mig ut i gråvädret och trotsade det periodvisa duggregnet. När jag fick för mig att börja ta så kallade ”Staffanbilder” kändes det genast mycket bättre. Därför inleder jag bildserien från idag med en laddning sådana. Spänn fast säkerhetsbältena, tack!
Barriär sedd på mitt sätt
Det gäller att försöka hålla igång – gråväder, regn och rusk till trots. Uruselt med ljus har det också varit, men det krävs mer än så för att stoppa mig. Istället försöker jag inbilla mig att det dåliga ljuset är något mjukt och fint. Huruvida jag lyckas med det eller ej är en annan sak.
Förrådshyllor
Jag råkade få syn på en laddning hopbuntade förrådshyllor och sedan var det naturligtvis klippt. Man har det aldrig roligare än man gör sig.
En träbro
Träbroar hör inte till vanligheterna att man träffar på, men när man nu har turen att göra det är de oftast väldigt vackra. De slitna träplankornas sprickor och skiftningar, den svaga doften av damm, lukten av solvärma eller fuktiga bräder och ljudet av steg och så vidare.
Hugget i sten
Stockholm – storstaden, stenstaden…
Vid en närmare titt kunde jag onekligen konstatera att det låg en del i det sistnämnda.
Överblivet och övergivet men står ändå kvar
Porslinsringarna får mig att tro att detta är resterna av något elektriskt, där porslinet tjänstgjort som isolator. Eftersom ledningsgatan, eller vad man nu ska kalla det, verkar ha suttit i midjehöjd har jag en stark känsla av att liknande konstruktioner inte skulle få förekomma idag.
Trä, detta fantastiska material!
Det var en gång ett vackert staket…
Kvarvarande färgflagor skapar spännande skuggor
Det gäller att hålla sig kvar mot alla odds.
Staffans blogg 